Förlust på hal plan

Det hala underlaget på Malmö IP begränsade värdet av 100-årsdagens träningsmatch mot Elfsborg, och indikationer på var MFF med 19 dagar till allsvenska premiären står var svåra att få. Största glädjeämnet: målskytten Agon Mehmeti.

När Daniel Andersson efteråt skulle beskriva underlaget jämförde han med golvkaklet i Malmö IP:s café, plus lite frusna plastkulor utströdda över. Vilket torde säga en del om såväl förutsättningarna för som värdet av träningsmatchen mot Elfsborg. Spelare som hela tiden, mer eller mindre, måste känna efter, hålla igen i rörelser och aktioner. I det perspektivet var det viktigaste resultatet inte 1-3, utan snarare att inga nya skador kom till i truppen.

OK, väsentliga förbehåll för intrycken från en träningsmatch. Men villkoren var ju lika för båda lagen; likväl var det Elfsborg som vann med 3-1 och faktiskt var närmare – räddning av Daniel Andersson på mållinjen – 4-1 än MFF en vändning. Ja, hemmalaget gjorde utan tvekan en riktigt svag andra halvlek, och släppte utan tvekan till alla tre målen på ett alldeles för lättvindligt sätt. Och det räcker - med marginal - för en klar förlust mot ett så pass bra lag som Elfsborg.

Det ser för lekmannaögat ut som att det är i breddledets positionsspel som MFF-backlinjen har sina icke obetydliga problem; hur vikta överflyttningar och täcka upp dem för varann, hur vara helt säker på vem som tar vad när. Dessa brister profiterade James Keene skickligt på vid tre tillfällen, först när han omarkerad fick stå och nicka in 0-1, sedan när han två gånger som en kniv genom varmt smör fick skära igenom framför mål. Halt eller inte, det finns nog lite att jobba på där.

Elfsborg tog ledningen redan efter åtta minuters spel. Därefter var första halvlek jämn med visst övertag för MFF, som från och till satte lite tryck på de gulsvarta utan att skapa några riktigt heta målchanser. Piggast: anfallarna och kantspelarna. I tionde minuten gjorde Jeffrey Aubynn ett ryck plus inlägg, som Agon Mehmeti var framme bra på och nickade i burgaveln. Till höger utmanade Jiloan Hamad oförtrutet, och lyfte i den 17:e minuten fram till ett nytt nickläge för Agon, som nu provade en inte oäven lobbnick över Elfsborgsmålvakten.

20 minuter in i matchen plötslig härdsmälta på plan, utlöst av en situation mellan Anders Svensson och Rick Kruys. Under ett tjugotal sekunder en massa bråk och stök åt alla håll på plan – och därför rätt förvånande att domaren bara drog två gula kort till blå spelare som slutsats. Det ena till Kruys, som Roland Nilsson sonika tog av plan tio minuter senare för att inte riskera en utvisning. In istället Ivo Pekalski, som började med en riktigt fin kombination med Jiloan Hamad.

MFF lyckades bäst av de två lagen med att omvandla den nu ganska hätska stämningen på plan till något konstruktivt, och kopplade ett bra grepp om matchen sista tio tolv i första. Jeffrey Aubynn hade ett fint läge att trycka in kvitteringen i 38:e minuten efter att MFF-pressen framtvingat ett öppet läge i straffområdet. Två minuter senare tog sig Joseph Elanga - väl framspelad av Daniel Andersson – förbi snyggt med ett tillslag och måttade ett vasst inlägg, som det är frågan om inte elfsborgsback Wikström stoppade med handen.

Så kom kvitteringen, i 44:e, och den var vacker. Agon Mehmeti tog emot ett uppspel en bit upp på mittplan och lade ut bollen till Jeffrey Aubynn, som mycket starkt löpte förbi och fram och slog ett listigt inlägg in i straffområdet. Där Agon var på plats, sög åt sig bollen och avslutade hur säkert som helst förbi målvakten. Han är där, och det bara syns att han kommer att göra mål när han får läget, han behärskar situationen så. Bara att hålla med Roland Nilsson, ”det luktar mål om honom”. Agon var dessutom bra med också i spelet utanför straffområdet i den här matchen, och ser ut att äntligen – peppar, peppar – vara på väg mot en hel och stark försäsong och därmed stå bättre rustad inför spelåret än tidigare.

Om en anfallare gör mål och den andre inte, hamnar den senare oftast i skuggan. Men även Daniel Larsson är värd beröm, för sin arbetsinsats i matchen. Kanske finns där en viss oro över att han har svårare att komma till de öppna lägena utan murbräckan Ofere bredvid sig; nu får Daniel med sina oupphörliga löpningar dra en stor del av ”targetlasset” själv och hamnar lite för ofta med ryggen mot mål i utgångsläget. Likväl är nyttan han gör stor, och ett par gånger var han nästan loss i straffområdet. En av dem skulle MFF nog haft straff, då Daniel klart var förbi och klart såg ut att tryckas ner.

Andra halvlek som sagt långt från minnesvärd. Efter Elfsborgs tidiga 2-1-mål kom MFF aldrig riktigt igång och matchklockan fick ticka på utan många – ja knappt några – fångade ögonblick av kvalitet. Ett fint skott av Jeffrey Aubynn var värt ett bättre öde än att dundra in i en elfsborgsskalle, Filip Stenström gjorde en fin överlappning och inlägg. Bästa målchansen hade Guillermo Molins, som ersatte Agon Mehmeti – ut med stukning efter överfall bakifrån - på topp, Framspelad av Jiloan Hamad vände han bort sin försvarare och fick fri väg mot mål, avslutet i halvsvår vinkel dock för mitt på Elfborgsmålvakten. Bra returläge och Robert Åhman Persson höll sig framme, men fick inte till avslutet.

Han fick fem minuter i matchen mot Torpedo Moskva, nu fick han sjutton. Miljan Mutavdzic är på väg tillbaka och gjorde i slutet av matchen sitt andra inhopp. Omöjligt att säga något om hans insats ännu, bara härligt att se honom tillbaka.

19 dagar till premiären. MFF-lagledningen har ambitionen att hitta en träningsmatch till, men i skrivande stunden finns bara söndagens bortakamp mot Bröndby inbokad. Ovissheten griper omkring sig… Var står MFF? Hur klart kommer laget att vara till den allsvenska starten? Nå, det lär finnas 15 andra lag vars anhängare ställer sig samma frågor. Men det är inte alla som vill och kan… Spänningen stiger.

Tobias Christoffersson