Oavgjort men ganska bra

Efter en stor seger (5-1) och en stor förlust (0-6!) mot danskt motstånd blev det i tredje träningsmatchen mer sansat (och sedvanligt) oavgjort mot allsvenska premiärmotståndaren GAIS.

Det var inte utan att det kändes lite märkligt att pälsa på sig och ge sig iväg till match en nermörk och smällkall februarikväll. Men väl på plats var det inte så vansinnigt kallt, och det magiska elljusets glitter i matchställen med en fond av halvannanmeterhöga snövallar runt hela den gröna planen var en vacker syn.

Det syntes direkt att MFF-spelarna var ordentligt revanschsugna efter den senaste förlusten, som även om den kom till långt från publikens ögon, i det undangömda Vaerlöse, var pinsam. De himmelsblå kastade sig in i matchen och skruvade upp ett högt tempo som höll i sig förvånansvärt länge för en tidig försäsongsmatch. Bra skott av Molins redan i andra minuten efter förarbete av Aubynn och Kruys, inspel/skott av Ofere minuten efter, och så första målchansen i sjätte efter ett bra anfall: Ofere höll undan två försvarare nere vid högra hörnlinjen och passade bollen tillbaka till Vinzents. Fint inlägg av Ulrich till Robert Åhman Persson som fyllt på bra i djupled in i straffområdet och med sin nick tvingade veteranen Jankulovski i GAIS-målet till en svettig räddning.

Efter en del bra aggressivt jobb över hela plan och några nästan-lyckade kombinationer och framspelningar, men också lite problem i uppspelsfasen, fick MFF till ett bra anfall i 17:e minuten. Rick Kruys spelade i sidled till Joseph Elanga tog tag ett kliv in och ett kliv upp i plan och direkt satte en skarp markboll i djupet till Daniel Larsson. Daniel passade Jeffrey Aubynn, som slog ett bra inlägg tillbaka, men målvakten räddade igen. Tre minuter senare ny målchans, med samma duo inblandad, nu efter att Kruys vunnit boll och Åhman Persson tagit sig fram centralt. Aubynn spelade snabbt vidare till Daniel Larsson, som fri drog sig åt vänster i målgården, väntade ut Jankulovski väl men tyvärr kom ur både vinkel och balans för att få in bollen i det öppna målet.  

Från en första halvlek med en del farliga lägen men få heta målchanser och ingen riktig skärpa framför mål fastnade ett par andra positiva intryck. Vänsterkanten med Aubynn och Elanga såg intressant ut. Mycket kommunikation dem emellan för att bli bättre tillsammans, och ibland lyckades samspelet riktigt bra. Enskilt lyste framför allt Jeff, bra med i spelet och redan lättare i steget än på hela fjolåret, men även Elanga stod för ett par publikfriande brytningar vältajmade passningar framåt i plan. Robert Åhman Persson var – kanske lite överraskande – den som oftast av de två centrala mittfältarna tog löpningarna och stötarna framåt, och det flera gånger med kraft och tajming. Och så Daniel Larsson. Maximalt ettrig och löpvillig, inblandad i det mest som luktade farlighet.

Två förändringar till andra halvlek. Edward Ofere tvingades lämna plan strax innan paus med en befarad ljumskskada; illa, illa – bra jobb av Eddie så länge han var med. Ofere ersattes av Wilton, och Roland tog av Jeffrey Aubynn – som också hann med att dra på sig en onödig varning för fult spel - till förmån för Jimmy Durmaz.

MFF:s högerkant var avgjort blek i första halvlek; samspelet mellan Vinzents och Molins stämde inget vidare och Gische själv var inte riktigt med i matchen. Men i första halvan av andra halvlek tog den färske landslagsmannen skadan igen. Plötsligt hade han flyt i rörelserna igen, lyckades med utmaningarna så det såg sådär lätt ut som under de bästa stunderna ifjol.

Annars gick matchen lite i stå under andra halvlek, och ”risken” för 0-0 kändes överhängande. Då, ur ingenstans, fick GAIS ett mål. Vete tusan riktigt hur det gick till, men enligt Roland Nilsson efteråt väntade MFF-spelarna på en frispark som aldrig kom, och GAIS utnyttjade snabbt passiviteten. Känns som ett sånt där onödigt baklängesmål som kostade alldeles för många poäng ifjol, och som gissningsvis ligger mycket högt upp på tränarens prioriteringslista att arbeta bort till detta år, då MFF vill och kan.

Dessbättre ville MFF verkligen inte förlora den här träningsmatchen, utan skruvade upp intensiteten rejält den kvart som återstod efter 0-1, och även om man inte kunde vända och vinna den så blev det med hjälp av en patenterad ”ål in” i alla fall oavgjort. MFF:s mål kan tyckas tursamt, Agon Mehmeti snappade upp en misslyckad bakåtpass, men var mer än så: det var frukten av ett hårt tryck under hela matchens slutfas som till slut tvingade fram misstaget – och så förstås av Agons underbara målsinne.

Det finns goda skäl att över huvud taget låta bli att värdera svenska februarintryck av brasseforwards – minns Afonso Alves bleka försäsonger –, men det har samtidigt inte gått att värja sig helt från att Wilton även hittills i år sett ut att ha det motigt i sitt spel. Därför var det härligt att se nummer nios sista tjugo minuter i matchen; Wilton startade flera anfall, gjorde flera lyckade dribblingar förbi både en, två och tre GAIS:are och stod för flera bra framspelningar och kombinationer. Till högen för det potentiellt problematiska får däremot kanske sorteras intrycket att med Wilton på plan – eller kanske utan Ofere på plan? Eller kanske av nån helt annan anledning? - försvann Daniel Larsson till stor del ur matchen.

Sett över hela matchen bra insatser också av Rick Kruys, som slet hårt hela matchen och var tongivande framåt under slutforceringen med flera fina passningar, och Markus Halsti, som med undantag av baklängesmålet var säker och följsam med fin passningsfot, och jobbade med tillsammans med Daniel Andersson.  Slutligen också en bra halvlek av Jimmy Durmaz, och ett bra inhopp av Dejan Garaca, som stod för en bra utboxning men annars inte hade så mycket att göra.

Efter två ”inventeringsmatcher” med massor av byten matchade Roland Nilsson året första riktiga startelva. Det blev också en ganska bra match. MFF förde den eller försökte föra den till stora delar, medan GAIS höll emot väl och såg ut att jobba mest på sin försvarsorganisation, men ett par gånger stack fram på kontring och lyckade med en eller två upprullningar av blått mittfält och försvar. MFF presterade som bäst ett rappt och distinkt 4-4-2-spel med bra passningsspel och variation i anfallen.
Truppen rymmer en rik uppsättning spelartyper och hur laget än tas ut, finns intressanta möjligheter på bänken. Samtidigt blir det kanske inte så lätt för Roland Nilsson att spela in en ”given” förstauppställning. Ska bli mycket intressant att följa utvecklingen.

Nu väntar värme och naturgräs för MFF-truppen under nästa veckas träningsläger, då intrimningen inför allsvenskan börjar på allvar. Därefter, vid nästa träff på IP, Elfsborg på självaste hundraårsdagen den 24:e.

Tobias Christoffersson