Storstryk i Vaerlöse

En kraftig reaktion på expeditionsaffären Köge? En riktigt dålig dag på försäsongsjobbet? En sex noll-förlust för MFF går förvisso aldrig att rycka på axlarna åt, men siffrorna till trots kunde det faktiskt varit värre.

Det kunde till exempel varit allsvensk hemmamatch mot västkustskt motstånd, som den 14 maj 2001. Ursäkter för vårdslöst framdragande av smärtsamt minne, men uppsåtet är gott: att påvisa skillnaden på 6-0-förlust och 6-0-förlust. Matchen kunde gällt något. Och MFF kunde ha blivit allvarligt förnedrade. Så var inte fallet denna eftermiddag.

Den som försöker bilda sig en uppfattning om vad det ska bli av MFF 2010 har det likväl så här långt inte alldeles lätt. Första träningsmatchen: storseger med 5-1 över Köge inför tvåtusen åskådare på Malmö IP. Andra träningsmatchen: brakförlust med svårtänkbara 0-6 mot Nordsjälland inför tjugo personer på Vaerlöse Idraetsanlaeg. Så det blir väl som vanligt oavgjort mot GAIS nästa tisdag…

Nå, nu är ju en gång siffrorna i matchprotokollet av mindre vikt i träningsmatcherna, i alla fall de första, och tendenserna på plan väsentligare. Mot Köge sågs många goda intentioner från många spelare, en fin inställning hos laget och en handfull fina mål. Mot Nordsjälland… none of the above. Men alldeles nattsvart var det heller inte. Ett par spelare glimmade till något, ingen föll helt ur ramen. Det stora problemet var att laget varken tillsammans eller var och en förmådde komma igång ordentligt; liksom fast i en för låg växel. Och mot ett Nordsjälland som kastade sig in i matchen, fick snabb utdelning och hade en helt annan energiutväxling blev det förödande.

Danskarna tog ledningen redan i den nionde minuten, genom en snabbt slagen frispark från övre mittplan som tog MFF-backlinjen på sängen och friställde målskytten med Johan Dahlin. Bara minuten senare 2-0 efter ett kvick anfallskombination och inlägg från MFF:s högerkant. Bakom båda målen, och bakom det mesta av Nordsjällands framstående anfallsspel de första 20 minuterna: ex-MFF:aren Rawez Lawan, som opererade från en tillbakadragen forward/nummer tio-position och gjorde det alldeles lysande. Rawez exploaterade ivrigt och effektivt hålrummen mellan MFF:s försvar och mittfält, och fick det att se alldeles för enkelt ut att närma sig målet.

Mot mitten av första halvlek började matchbilden dessbättre förändras. MFF:s centrala mittfältsduo Åhman Persson-Pekalski började få tag på bollarna och även få fram några, och tillsammans bättre positionerade försvarare och en hårt arbetande Jiloan Hamad lappa ihop den upprivna defensiven. Nu kunde också ständigt löpande Daniel Larsson på topp matas med mer varierad forwardkost än långa uppspel på chans, flacka inspel från kanterna och optimistiska kombinationsförsök. Fler passningar av bättre kvalitet, både långa och korta, närmade sig honom, och någon mer sekund fanns till hands för att vässa skärpan i framspelningarna. Daniel var nära att komma loss ett par gånger, men saknade det sista flytet i situationerna.

Första halvleks två bästa MFF-chanser: i 17:e minuten hade Ulrich Vinzents i princip fritt skottfält vid straffområdeslinjen efter att ett långt inkast av Jimmy Durmaz av Wilton Figueiredo spelats fram till Jiloan Hamad som skickat bollen vidare i sidled till den framlöpte Ulrich. Som emellertid inte riktigt är de vassa avslutens man. Andra chansen, 38:e: Daniel Larsson driver fram med bollen, släpper den till Jimmy Durmaz, in från vänster. Skottet är bra, men FCN-målvakten täcker av det riktigt bra.

Trots underläge med två bollar – och trots den inunderklädernakrypande kylan – kändes det helt ok i paus. MFF var inne i matchen, hade haft ett par chanser, och det pekade åt rätt håll. Man kunde glädjas åt till exempel Jiloan Hamads och Daniel Larssons slit, ett par fina stötar av Jasmin Sudic, några fina upplopp längs vänsterkanten av Elanga och Durmaz, några väl lösta situationer av Pekalski.

Och i en seriematch hade MFF utan tvekan haft större möjlighet att vända på matchen. För i en seriematch kan ju inte gärna göras åtta byten på en halvtimme. Men nu är det ju försäsong, och tidig träningsmatch, och prioriterat att ge många speltid. Och det får förstås följder för matchprestationen. Som ett exempel var det kul att se den mycket talangfulle Muamet Asanovski som tvåvägsspelande central mittfältare; han har gjort riktigt bra matcher i den rollen i J och U21 och gjorde på intet sätt bort sig här – men lär samtidigt inte aspirera på en plats i A-laget på den positionen.  

Mest och bäst offensivt aktiv i en blek andra MFF-halvlek var Jeffrey Aubynn, som ersatte Jimmy Durmaz i paus. Utan att åstadkomma någon riktigt het målchans, låg han bakom många av de lägen som hade kunnat bli riktigt farliga – om inte det ena eller det andra… Istället för MFF-chanser och MFF-mål fortsatte Nordsjälland att få utdelning på sitt fortsatt farliga anfallsspel, väldigt bra utdelning. Kring var tionde minut droppade det in ett nytt baklängesmål i andra halvlek, och efter 4-0 i 62:a var det liksom inte så kul längre.

MFF:s enda målchans i andra kom med två minuter kvar – och 6-0 som aktuell ställning – och var signerad Alex Nilsson. Alex drev upp bollen på vänsterkanten och kombinerade fint tillsammans med Ofere. Alex fick tillbaka bollen när han kom med fart in i straffområdet, skaffade sig ett prima avslutsläge, men det blev tyvärr snedskott istället för målskott – den här gången.

Stor nyfikenhet förstås kring det nya mittbacksparet Andersson-Sudic. Deras insats är svår att bedöma, då hela lagets, inte minst defensivt, var så svag under stora delar av matchen, och ska väl heller inte bedömas. Intrimningen har bara börjat.

Nu väntar en veckas träning innan nästa träningsmatch: GAIS hemma, på Malmö IP nästa tisdag, 9 februari 19.00. Då!

Tobias Christoffersson