MFF höll formen och tog fjärde raka

MFF stod distansen ut späckade vecka 39 och fick med sig nio poäng av nio möjliga från den. Söndagen såg ett starkt hemjobbat dagsverke mot Hammarby på Swedbank Stadion, med två mål av Daniel Larsson och ett av Edward Ofere.

Den var inte överlägsen, den var inte kassaskåpssäker; den var inte särskilt imponerande – i sig. Dagens 3-1-seger över Hammarby på Swedbank Stadion. Men sedd i ett lite större sammanhang, närmare bestämt denna snart lidna vecka 39 med tre matcher på sju dagar, var den definitivt imponerande. Att orka. Att fixa det. Att samla ihop sig en gång till och göra jobbet på ett sammantaget starkt sätt. Att leverera.

Klart otippat när man spekulerade i utfallet under denna vecka 39 med Elfsborg och Hammarby hemma och Gefle borta att det skulle visa sig vara svårast och ta längst tid att göra mål på just Hammarby. Men det hårt utsatta stockholmslaget gjorde bra ifrån sig långa stunder av efterdagens match på Swedbank Stadion, särskilt första halvtimmen och efter sitt reduceringsmål i andra halvlek. Visst var matchen i första hand MFF:s, och visst hade MFF betydligt fler målchanser, farligheter och individuellt skickliga spelare – men Hammarby höll ändå garden uppe både länge och väl och fick in ett par jabbar då och då.

Nog syntes det, relativt snart, att det var tredje matchen på sju dagar. Den där sista skärpan, den där omutliga intensiteten, som blivit något av lagets signum och väg in i den här höstens formtopp – var inte riktigt där. Vilket förstås är fullt begripligt; det borde vara rätt trötta såväl skallar som kroppar efter den intensiva matchningen. Det fanns misstag bakåt; de kunde ha kostat. Men det gjorde inte det den här gången, för Hammarby var inte precis skarpare vässat. Det var lite odistinkt framåt, och det kunde – liksom flera gånger tidigare i år – ha lett till uteblivna mål och tappade poäng. Men det gjorde inte det den här gången. MFF fick målen med sig. MFF fumlade lite, men jobbade och jobbade igen och rodde skutan i land.

Matchbilden var ganska öppen. MFF varvade kontringar med mer väluppbyggda anfall, Hammarby kunde sticka upp med en del – inte alltför få – framstötar, men höll framför allt bra koll i försvarsspelet och undanvärjde de flesta MFF-försök förr eller senare. Men redan i åttonde minuten var ledningsmålet nära, när Gabriel nickade bra på hörna men Björklund i Bajen-målet räddade på mållinjen.

Tre minuter visade Guillermo Molins att han inte tappat sin hysteriska form under fredagen och lördagen… när han tog emot en svår boll på mittplan och urstarkt höll undan två hammarbyare för att sedan med en explosiv tvåfotare lägga dem bakom sig och attackera - bara för att bli smutsit och solklart fälld bakifrån av en av dem. Situationen gav två viktiga ledtrådar och signaler för den fortsatta matchen: 1) Gische var igång och detta var bara början. 2) Domaren gjorde sin första miss när han inte gav gult för förseelsen och detta var bara början…

Halvleken fortskred, MFF tog sig till en del bra lägen men – inte mer. Så, i 30:e minuten, hettade det till lite på plan och på läktarna när Daniel Larsson gick omkull i straffområdet och Ofere togs bryskt i sekvensen efter utan någon åtgärd från domaren. I kombination med ett par mycket lättvindligt utdelade varningar stunderna innan och efter känns det som att det nog var här domaren gick bort sig lite i matchen och slutligen tappade känslan. Dessbättre utan följder för utgången och resultatet.

I 41:a minuten, ingen het målchans men ett mycket väl genomför omställning av MFF. Hammarby slog i anfallsläge bort en crossboll, som Ricardinho kunde snappa upp och passa till Rick Kruys. Rick vann väg över mittplan med effektivt kombinationsspel och spelade fram Ofere i bra avslutsläge. Skottet långt utanför, men läget riktigt bra framspelat.
Som en slags motsats till den möjligheten kan man betrakta MFF:s 1-0-mål två minuter senare! Inget vackert anfall bakom utan ett simpelt misstag av motståndaren, oerhört väl utnyttjat av Gische och väl avslutat av Daniel Larsson. Fast, Molins förarbete är mer värt än så. Moggias lösa felpass över defensiv mittplan skulle sannolikt sända vilken svensk tränare som helst ut i flerårig ökengrotteretreat  - vi får väl se hur det går för Thom Åhlund – men det var samtidigt också satarkt av Gische att vara där och hugga, få kontroll över bollen och ha kraft att sätta av framåt i attack. Ut mot kanten, läcker överstegsfint på aktuell hammarbyback och knivskarpt inlägg från kortlinjen genom målområdet. Vid bortre Daniel Larsson, där, omarkerad, och bara att trycka in bollen.

Tyvärr följdes målglädjen upp av tråkigare scener. Molins drev upp ett nytt anfall på det sätt som han för närvarande är i särklass i landet på – utmana från ”halvcentral” position, se lite vad som händer, och så söka inläggsläge eller framspelning – och passade den här gången Kruys till ett bra skottläge. Bra skott som Björklund tappade ut några meter bredvid mål, Ofere där först men undanknuffad av målvakten. Frispark Hammarby (svårbegripligt) men ickedestomindre pöbelutbrott i hammarbyklacken med på plan inkastad flaggpinne som lägsta uttryck. (Efter slutsignalen, när förlusten var ett faktum och nedflyttningen ett steg närmare ”attackerade” nån hop nedresta övriga arenan och senare har rapporter om slagsmål utanför arenan inkommit. Kanske en volta i Superettan för att lugna ner sig lite inte vore helt fel…?)

I sista minuten av första halvlek hade Jiloan Hamad en lysande chans att göra 2-0, men efter att skickligt ha brutit in från vänster tvekade han i avslutsläget och provade en om den lyckats oerhört läcker lyftning över hammarbymålvakten – istället för att bara liksom sätta den rakt av.

Andra halvlek visade inledningsvis inga större förändringar i matchbilden. Jo, kanske ändå. Kanske var inte var det lite svajigare i MFF-spelet. Hammarby började chansspela lite mer vilket gav MFF flera potentiellt ypperliga kontringslägen, men MFF var inte så bra på att tillvarata dem, och såg dessutom något slappare ut i försvarsspelet. Ett Hammarbymål nu hade kunnat bli förödande. Istället: 2-0. Tjugoen minuter in i andra halvlek. Gische igen; denna Gische. Utmanar igen, från högerkanten. Förbi en, vidare in, lurar två till på väg in i straffområdet, lägger en kort boll vidare, snett bakåt. Ofere där, men något felvänd. Larsson, inlöpande, rättvänd, dundrar in bollen mot högra krysset. Ett underbart mål!

Här trodde i alla fall jag att matchen var slut. Med mönstret från de senaste matcherna som mall skulle MFF nu håla i och dra ifrån med ytterligare ett eller två mål – eller fler. Men det var som sagt lite skillnad på MFF idag. Laget nådde – som sagt: fullt förståeligt – inte samma högsta nivå av skärpa, och lyckades idag inte som tidigare undvika den klassiska fällan att slappna av, dippa och tappa efter eget mål. MFF ”gick ner sig lite” som Roland Nilsson sa efteråt, och Hammarby fick och tog chansen. Reduceringen kom i 83:e minuten och i matchupplösningen var hotet mot MFF-målet och trepoängaren inte obetydligt.

Men MFF skärpte faktiskt till sig igen efter 2-1-målet, drog på sig blåställen och kämpade hem matchen – vilket kanske det totalt sett bästa med dagens prestation. Som grädde på moset fick Edward Ofere sätta sitt sjunde mål och in i andra av fyra övertidsminuter äntligen döda matchen, efter magnifikt förarbete och inlägg av Ricardinho.

Igen, en solid laginsats. Alla bra. Guillermo Molins prisad som bäste spelare, igen helt suverän. Daniel Andersson – fruktansvärt bra idag, total i sitt spel – kompletterade fulländandet av sin defensiva mittfältsroll med en handfull offensiva framstötar och framspelningar - och en ren njutning att beskåda. Ricardinho – misstag här och där som kunde kostat, men överlag så skicklig, så sevärd. Rick Kruys – igen kittet mellan defensiv och offensiv och framstår alltmer som den perfekte centralmittfältbetande parhästen till Daniel.

Fyra raka segrar. Hvad so? Vart nu? Nej, nej. Inte glömma, inte glömma. En match i taget. Inte titta inte titta. Men… men… ok, bara en jättesnabb lillkoll då. På allsvenska tabellen. Nej, nej, inga större förändringar; inga egentliga. Men ändå. Övre halvan, och lite närmare. Och lite, lite kittlande inför fortsättningen.  Det vill säga utöver den allmänna lusten att se det här laget göra en ny bra match. Plötsligt dröjer det en hel vecka. Örebro borta.

/Tobias Christoffersson