Tyvärr, tyvärr - mållöst igen

Chanserna var där, spelet var där, dominansen var där - målen lyste åter med sin frånvaro.
Och utan mål kan resultatet inte bli bättre än 0-0.

Hade Twitter varit framställningsformen för hemsidans matchreferat hade det räckt så, och det gör det kanske nu med. Det finns egentligen inget väsentligt att tillägga sedan Hammarbymatchen, och sedan flera andra av vårens matcher. Men vem vill kvittra under rådande omständigheter?

"Gör allt rätt utom mål" - ett sätt att beskriva MFF för närvarande. "Läcker sekunder och blöder poäng" - ett annat. För att börja med poängen. Det gick snabbt, det gick på dryga sex veckor, men nu är faktiskt en tredjedel av allsvenskan redan spelad. Tio matcher, trettio möjliga poäng. MFF har spelat hem exakt hälften av dem, femton. Det är inte mycket, det är heller inte förfärande lite, men det som faktiskt är rejält oroande är hur det skett. MFF har tappat hälften av poängen under en period då laget inte varit i en svacka, utan tvärtom stått starka och stabila i match efter match och presterat ett spel överlägset i princip alla motståndares. Där den blödande känslan.

Läcker sekunder - ja, MFF spelar bra, stundtals också riktigt vackert, och pressar motståndarna hårt med långa anfall där infallsvinklarna i bokstavlig betydelse är många från en rad spelare med offensiva spetskvaliteter. Men det går fortfarande för långsamt under perioder, ibland kortare, ibland längre. Ja, många av MFF:s motståndare har backat hem med åtta man och täppt till - men de har också och inte sällan fått möjligheten att göra det. För lång bolltid per fotpar och tillfälle, possession overload - mot Örebro blev det tydligast i slutet av andra halvlek. En falsk trygghet?

Nå, oavsett i vilken utsträckning sekunderna läcker så skapar ju MFF nog med målchanser, avslut och farliga lägen för att vinna också den här matchen. Spelövertaget närmast konstant från avspark, tre farligheter första tio och en första bra chans i 14:e, när Ricardinho ur minimal vinkel sköt så hårt att Alvbåge i ÖSK-målet inte kunde hålla bollen, men tyvärr hann ingen fram på returen.

Första halvlek bjöd på ytterligare tre vassa målchanser:
30:e minuten: Wilton Figueiredo erövrar bollen en bit ner i plan, spelar fram Guillermo Molins, som avstår ett genombrottsförsök in i straffområdet och istället spelar fram Labinot Harbuzi till vänster. Labbe skjuter ett rappt skott mot närmsta krysstrakt, Alvbåge tippar till hörna. En mycket bra MFF-sekvens.
36:e minuten: Efter att ha briljerat med bollen kring straffområdesgränsen hittar Labinot Daniel Larsson på högerkanten. Daniel slår en hård boll in i straffområdet och Wilton styr den med en oerhört skarp skarv mot målets tomma bortre del. Men bollen går alldeles utanför. Mycket nära ett mycket läckert mål. Igen...
39:e minuten: Daniel Andersson stöter upp och spelar fram Daniel Larsson i straffområdet, blockerar sedan rensningen och håller kvar anfallet. Bollen till Labinot Harbuzi som återigen hotar med sin teknik och till slut chippar in bollen framför mål, där Molins sånär når att trycka in den.

Direkt i andra halvlek drev MFF upp sitt speltempo; snabbare tillslag, bättre rörelse. Daniel Larsson, som varit inblandad i en del men dragits med hög felprocent i första, fick nu en nyckelfunktion med sin snabbhet, löpvillighet och slitstyrka och blev den avgörande länken till flera farligheter. Den bästa i 53:e minuten, när Daniel, framspelad av Labinot, spelade snett inåt bakåt till Wilton som sköt tätt över ribban.

På andra kanten gjorde Ricardinho ännu en framstående match, för varje framträdande tar han för sig mer och hans närmast kompletta register som spelande ytterback i kombination med en hård vilja och glupande aptit på att delta är en fröjd att se. En gång blev han överspelad, av Bassombeng i 58:e minuten, och tyvärr fick ÖSK sin enda riktigt målchans då - men dessbättre räddade Jonas Sandqvist skottet som följde Bassombengs inlägg. Trots att Örebro inte åstadkom mycket framåt, är Sandqvists insats värd att framhålla; han har verkligen blivit bättre på att agera tidigt och gå ut och avvärja farligheter innan de hunnit uppstå och gjorde så tre-fyra viktiga gånger under matchen.

Matchuret lade mållös minut till mållös minut, och med halvtimmen kvar började tecken på frustration - annars sällsynta i år - synas i de blå leden. Guillermo Molins berövades kanske, ja antagligen, en straff när han knuffades omkull efter ett annars lysande sologenombrott, och irritationen på plan växte. Med tjugo kvar ersatte Agon Mehmeti Molins, och efter bara ett par minuter på plan stod han för ett vasst avslut, när han sköt direkt på en cross från Daniel Larsson. Bra känsla av Agon att dra till direkt i ett ganska öppet läge och bra träff, men tyvärr kunde Alvbåge tippa till hörna. På hörnan två farliga skott till, den ena av Agon, det andra av Ricardinho, tungt men över.

MFF kastade sig nu, med dryga kvarten kvar, framåt, ursinnigt offensivt krigande för det där förbannade målet. Efter en kombination av Daniel Larsson och Ricardinho fick Labinot bollen och sköt ett underbart skott - men igen fick Albåge sista ordet. Minuten senare - Daniel Larsson skott i stolpen på inlägg av Labinot. Men det var det som hände sekunden innan Daniel fick bollen som var viktigast: Robert Åhman Persson sträckte sig framåt för att nå inlägget - som gick vidare till Daniel - då en ÖSK-spelare dundrade in sen med dobbarna före. Hur domaren kunde undgå att blåsa straff är svårt att förstå. RÅP bars ut på bår och såg ut att ha rejält ont, men dessbättre visade det sig "bara" vara ett seriöst skrubbsår.

Även Edward Ofere slängdes in för mer tyngd framåt, men liksom mot Hammarby blev effekten snarast den motsatta. Inte för att det var Eddies fel, men MFF tappade linjerna i spelet och började tyvärr åter dröja och dutta med bollen på ett märkligt vis. Wilton sköt ett bra skott efter förarbete av Daniel Andersson och Ofere i 82:a minuten - sedan åstadkom MFF inte mer.

Spelarna såg rejält knäckta ute efter slutsignalen, och spridda burop ekade för första gången emot dem från Swedbank Stadions läktare - men också uppmuntrande och sympatiserande applåder.

Då man inte kan låta bli att lite tröttna på alla fina målchanser och spelsekvenser som inte ger utdelning klingar den stora behållningen av matchen kvar i form av Daniel Anderssons enastående insats på plan. Vår lagkapten var mäktig denna kväll och ser ut att vara på väg in i storformen. Måtte han och resten av laget få lön för mödan snart.

Tobias Christoffersson