Promenadseger i genrepet

MFF gjorde en bra match och besegrade utan några som helst besvär Team Kosovo i genrepet inför den allsvenska premiären nästa helg. Slutresultatet 5-0 gav en rejäl skjuts åt försäsongens fattiga målkvot, men först som sist måste man ta med i beräkningen att motståndet var ganska beskedligt.

För motståndet i MFF:s genrep inför den allsvenska premiären stod en sammansättning av spelare från Kosovos högsta liga som i tålmodig väntan på att uppnå fullvärdig landslagsstatus kallar sig Team Kosovo. Ett lag som nog innehöll en hel del hyggliga spelare, men som spelade sin senaste match 2007 (mot Saudiarabien) och ännu får kämpa hårt för varje tillfälle att träffas och träna tillsammans.

Vilket så klart märktes mot ett lag som inte gör något annat än att träffas och träna tillsammans. Team Kosovo var "pu banan", höll matchen uppe och skapade i alla fall två farliga lägen, men förmådde inte hindra MFF från att dominera från början till slut. När ett presspel med allsvenska mått mätt i stort sett saknades fick hemmalaget en bekväm resa genom matchen och i ostörd lugn och ro möjlighet att slipa på spelet med 4-2-3-1-uppställningen - vilket kanske var precis vad som behövdes, och vilket långa stunder såg riktigt bra ut. Men någon egentlig värdemätare av vad MFF 2009 förmår, nej, det gav inte genrepet på något sätt.

Om man lägger hänsynen till motståndet åt sidan, så var det mycket intressant att se vad 4-2-3-1 går för framåt när det verkligen får blomma ut - vilket ju inte var fallet mot Mjällby i förra träningsmatchen. När de tre centrala mittfältarna inte bara är två med en framför utan en dynamisk trio som kan växla positioner och vara flexibla gentemot varann; tydligast när Labinot Harbuzi tog några steg tillbaka och Miljan Mutavdzic med fria tyglar attackerade med djupledslöpningar och skott. När de offensiva kantspelarna med färre defensiva "tvångstankar" kunde variera utpräglade yttermittfältaraktioner med forwarduppdrag. När ytterbackarna kunder blåsa på ordentligt framåt - det hände inte jätteofta och det var mest Ricardinho, men det hände. Kan dessa brickor sättas i spel så här i seriespel - då kan det bli riktigt intressant!

Med Jeffrey Aubynn och Jimmy Durmaz indisponibla återstår det att se hur aktuell Daniel Larsson - efter att tidigare under försäsongen varit den anfallare som fått mest speltid - är som vänster yttermittältare i premiärelvan. Men i genrepet lyste ha klart och var åtminstone första halvleks stora individuella attraktion. Han gjorde lite vad han vill på sin kant, det såg nästan ut som om han liksom utforskade vad som kan göras i positionen och om han själv kunde får det gjort. Allra oftast kunde han det. På vänsterkanten kom han oftare än han hittills kunnat på topp rättvänd i fart med bollen, och då blev det åka av. Han utmanade framgångsrikt gång på gång, ibland gamla hederliga sparka-och-spring - som en spelare med hans speed kan ägna sig åt med stor tillförsikt - ibland också med fina finter och dribblingar.

På andra kanten stod Jiloan Hamad för ett gott dagsverke, som sånär kryddades med några lyckade genombrott och målgivande inlägg. Han är följsam, arbetsam, har bra blick, teknik och låg tyngdpunkt - men saknar ännu ett steg i utvecklingen innan dessa goda egenskaper gör skillnad i en tävlingsmatch. Ensam på topp visade Edward Ofere att formkurvan är stigande; han var på rätt plats vid två tillfällen och stark i targetspelet i övrigt.

Redan tidigt under försäsongen nämnde Roland Nilsson att man lade mycket möda på att förbättra inläggsspelet. Vilket man kanske inte sett alltför tydliga spår av i matcherna - i alla fall inte i målprotkollet - men 23 minuter in i årets nionde match var det dags. Ett rappt inlägg från kortlinjen av Ulrich Vinzents touchade möjligen någon spelare på väg in men nådde Daniel Larsson som kunde raka in bollen i öppet mål och ge MFF ledningen med 1-0.

Och inte nog med det. Lyckade inlägg låg bakom ytterligare två av matchens mål. 3-0-målet i 72:a minuten var frukten av en lysande soloprestation av Ricardinho, som satte fart på vänsterkanten, tog sig in en bit längs kortlinjen och slog så ett inlägg genom målområdet som Edward Ofere stötte in. Och på liknande sätt störtade inbytte Rick Kruys in i och tryckte in ett nytt inlägg av Ulrich Vinzents till 5-0.

Fint förarbete där av dagens A-lagsdebutant Muamet Asanovski, U-spelare född -91 som fick tjugo minuter som ersättare för Jiloan Hamad och gjorde ett bra inhopp som lovar gott för framtiden.

Vid sidan om Daniel Larsson gjorde Miljan Mutavdzic störst individuellt intryck, ja sett över 90 minuter störst avtryck i matchen. Det går inte att undfly intrycket - varför man nu skulle vilja det? - att denne gänglige serb andas kvalitet i det mesta han företar sig på plan. En sann central tvåvägsspelare som varvar god defensiv placeringsförmåga och försvarsspel med vältajmade räder framåt och fina speluppläggarkvaliteter.

Som sagt, det känns nästan lika ovisst efter som innan matchen var MFF står inför premiären, men också fint att se laget spela, spela ut och göra mål - visa vad som är möjligt. Om en vecka är det dags.
På riktigt.

/Tobias Christoffersson