Trögt på Listerlandet

Tryggt bakåt, trubbigt framåt, lite trögt totalt sett - sådan framstod MFF för dagen, i 4-2-3-1-formation via webb-tv från Strandvallens omedelbara närhet.

Med mindre än tre veckor kvar till premiären och bara genrepet kvar att testa av mot söker MFF ännu såväl en uppställning med balans i laget som ett spel som kan vara stabilt, vägvinnande och farligt - i samma match. Onsdagens träningsmatch mot Mjällby gav få riktigt glädjande besked; kanske bara ett: det kändes tryggt bakåt. Mjällby spelade sig inte igenom en enda gång, hade utöver målet på fast situation knappast en målchans värd namnet och de fåtaliga kontringarna lyckades MFF förr eller senare kväsa.

Dessvärre var det inte alltför mycket bättre ställt med MFF:s egna genombrott. Trots stunder av spelövertag och långa stunder av kontroll över matchen uteblev de riktigt heta lägena. Om oavgjort skulle kännas orättvist som resultat sett till vågskålarnas viktning lagen emellan framstår det rättvisande sett till uppvisad offensiv spets från båda håll. Ja, 1-1 var snarare en målsumma i överkant - 0-0 hade bättre spelat den ömsesidiga oförmågan att nå ända fram.

4-2-3-1. Nog inte så dumt, men det finns en hel del kvar att jobba med och frågan är hur platserna i en - allsvensk - startelva besätts bäst. Intryck på några punkter efter dagens match:

Två defensiva centrala mittfältare. En utnött liknelse med hängslen och livrem som huvudingredienser göre sig även om den i enstaka matchmoment hade viss giltighet trots allt icke besvär - särskilt inte med fjolåret (och föralldel även -06 och -07) i färskt minne. Robert Åhman Persson och Miljan Mutavdzic höll helt rent på den farliga ytan framför backlinjen, höll ihop blocket med mittbackarna och visade prov på bra kommunikation med ytterbackarna i speluppbyggnaden. Medan RÅP:s grepp hårdast om sopkvasten var det Miljan som deltog mest i spelet framåt och det såg inte så tokigt ut - Miljan har trots allt bara halvannan vecka med laget i bagaget. Två defensiva mittfältare är trygghet, och trygghet är ju mysigt.

En toppforward. ...men tyvärr kvarstår frågan hur högt priset för denna trygghet blir. Bygga bakifrån känns sällan fel, men om det förutsätter demontering framtill är det förstås läge att bli tveksam - åtminstone för ett lag med topp fyra-ambitioner. Inför matchen betonade Hans Gren att undantag av målsituationen kom varken Jimmy Durmaz eller Guillermo Molins in i boxen. Inte heller lyckades spelet vaska fram bra avslutslägen för Daniel Larsson; han fick ett par bra bollar att löpa på men fler att jobba med felvänd, men det är inte där han har sina kvaliteter. Sista halvtimmen ersatte Edward Ofere på topp - medan Daniel flyttades ner på högerkanten (Durmaz ut och Molins över) - och hann pröva Mattias Asper - som var bra i Mjällbymålet - med ett hyggligt skott och nicka över i bra läge.

En offensiv mittfältstrio. Durmaz och Molins blev - som sagt med undantag av målet - inte de kompletterande spetsarna längst fram; inte heller såg de ut att ha befriats från defensivt ansvar för en sådan uppgift. Centralt sökte Labinot Harbuzi den roll som borde vara gjord för honom utan att riktigt hitta den, även om hans arbetsinsats var bra. Ett par fina instick, några fina pass - men också några mindre bra och dribblingar som fastnade.

Ytterbackarna. Både Ulrich Vinzents och Ricardinho var lysande - ok, lite ringrost på Ulrich - på planens första två tredjedelar, men saknades lite för mycket på den tredje. Ricardinho närmade sig mer och mer, men totalt dett var överlappningarna och inläggen från ytterbackarna få.

OK, (ett från de flesta måttstockar) erforderligt antal målchanser saknades. Men MFF fick likväl till en handfull bra anfall i matchen där laget visade prov på bra rörelse och god samarbetsförmåga på många fötter - det ska tilläggas att de flesta tillkom som spelvändningar. Målet; målet var snyggt. Situationen började med att Daniel Larsson missade mottagningen av ett uppspel till vänster i förstaläget, men gav sig inte utan jobbade ner några steg i plan, vann igen bollen och passade till Labinot Harbuzi som löpt upp. Labinot lättade elegant bollen vidare längs vänsterkanten till Jimmy Durmaz, som sprang vidare upp och slog ett rappt inlägg för en inlöpt och omarkerad Gische att kallt trycka i mål. Ett fint exempel på hur spelarna genom att växla positioner, söka ytor och ta löpningar kan utnyttja en ökad flexibilitet som formationen öppnar för - mer sånt (till exempel) så kan det här bli bra!

Man of the match? Tja, i en match där få individuella insatser stack ut på plan förmedlade webb-tv-sändningen den enda klara, och ganska otippade kandidaten... nämligen han som fullkomligt dominerade luftrummet... och präglade etern... med oupphörliga... instruktioner, order, tillrop, utrop... på gäll... intensiv... göingedialekt... Mjällbytränaren Peter Swärdh. Prövande men underhållande. Pust.

Nåväl. 17 dagar kvar till kulan-i-luften. 10 dagar att jobba på till genrepet mot Team Kosovo nästa lördag. Inte så mycket tid att ge på nu.

/Tobias Christoffersson