Trevlig premiär på plan 9

Trots kyla, fukt och slutligen regn fick sextonhundra plus personer fylkade kring träningsplan nios konstgräs både mysa med och jubla åt sitt MFF vid årets första försäsongsträff. Hela 3-0 skrevs segern över lillebror från Landskrona, och utöver tre snygga mål värmde flera goda intryck.

Det är lika bra att säga det: jag tycker det är svårt att greppa försäsongsmatcher. Eller rättare: svårt att få ett grepp om mitt MFF i dessa försäsongsmatcher. Så svårt att se eller säga vad som ser bra ut eller dåligt, eller ens verkar bättre eller sämre. För det är ju så frustrerande relativt alltihop - eftersom en tydlig referenspunkt saknas. En tydlig referenspunkt som till exempel att jag instinktivt alltid tittar på MFF med ögon som vill se Sveriges bästa fotbollslag spela landets bästa fotboll. Låt vara att en sådan referenspunkt återkommande har funnit sig korrumperad av förnuft och fenomenvärldsliga sakförhållanden - den är hursomhelst inte på något sätt giltig i början av februari.

För att laget är två månader, det vill säga åtta veckor, det vill säga femtio dagar och ungefär lika många träningspass ifrån en annan punkt, nämligen den punkt då det syfte dagens match tjänar ska vara uppfyllt i form av ett topptrimmat, samspelt och toktaggat allsvenskt topplag. För detta - överordnade - syfte skulle det till exempel kunna vara rentav kontraproduktivt att laget framstå så i säg början av februari; då kanske något annat än ett trögt, nedtränat, fragmenterat manskap på plan rentav är en varningssignal. "Stänk och flikar" namngav Fröding en av sina diktsamlingar och man får förmoda att han hade något helt annat i tankarna, men för mig är det vad de här första matcherna handlar om. Ögonblick, tendenser, ledtrådar, intryck - små sländor att spinna hopp eller oro ifrån eller som sagt: stänk och flikar.

Med detta sagt... ska kanske sägas lite om dagens match och då till att börja med att MFF varken såg särskilt trögt eller särskilt fragmenterat ut. Superettanmittenlaget Landskrona BoIS blev inte utspelat, men tveklöst behärskat och målmässigt klart besegrat av ett - med Roland Nilssons ord - gediget MFF. Till att börja med såg det emellertid inte allt för gediget ut. Det var nämligen det unga, nätta BoIS som kom in matchen bäst och lyckades etablera ett passningsspel på offensiv planhalva och även hota MFF:s bakre regioner vid ett par tillfällen. MFF famlade med speluppbyggnaden på sitt mittfält större delen av första halvlek egentligen och hittade istället rätt genom snabba, långa bollar mot anfallsduon Ofere/Larsson.

Andra halvlek dominerade MFF i princip från början till slut, undantaget en liten svacka i kölvattnet av de tre bytena. Då fick laget också igång ett mer varierat spel, en frukt av ökad rörlighet och mer spel på fötter med kombinationer i sikte. Men det får nog sägas vara påfallande i vilken hög grad det ifjol grundläggande och omhuldade s k possessionspelet lyser med sin frånvaro, återstår att se om det mer är ett utslag av tiden på säsongen än en större reformering av spelidén - under höstens framgångsrika slutperiod var det ju också ett rakare spel som gällde.

Stänk 1: Ricardo
Det var upp och ner mot FCK, men mot BoIS nästan bara upp - särskilt långt upp för vänsterkanten. Det beskedligare motståndet tillät förstås mer, Ricardo fyllde på gång på gång och såg både snabb och uthållig ut. Han startade och deltog i flera av MFF:s lyckade anfall och slog en intressant frispark en bit utanför.

Flik 1: Larsson
Daniel Larsson, jo han är en man för MFF 2009. Det såg bitvis bra ut mot FCK, och med halvannan veckas träning till med laget såg det riktigt bra ut idag. Springer vindsnabbt på allt, men jobbar också ettrigt på det mesta och visade även bra prov på momenten mottagning från, passning till och kombination med lagkamrater. Nu väntar vi bara på nyckelmomentet mål...

Stänk 2: Matchvinnaren
Han har egenskaperna men har inte sällan haft svårt att sätta dem i spel, ickedestomindre kommer han till 2009 med en klart godkänd allsvensk säsong i ryggen. Men när man så ser Guillermo Molins plocka fram dem samtidigt - teknik, snabbhet, mod och lätthet - och bryta in från kanten, finta bort 2-3 man och avsluta med att tunnla målvakten börja man tänka. Att det kanske handlar om nån slags kalibrering som tar tid - men att den kanske börjar bli klar nu. Att Gische är på rätt plats och tar ett riktigt bra beslut när han nickar Aubynns inlägg i marken och förbi målvakten stärker hoppet.

Flik 2: MFF-familjen
Nej, riktigt samma gränslösa myskänsla som på Heleneholm och Kulladal ville inte infinna sig kring plan 9, det satte de distansskapande till synes himmelshöga stängslen stopp för - men visst kan kärlek flöda också genom stålnät och stämningen var det inget som helst fel på.

Stänk 3: torrt krut
"Den måste han ju sätta!" gnölade sportchef Hasse Borg efter att Agon Mehmeti, som ersatte Edward Ofere i mitten av andra halvlek, skjutit över i öppet läge. Hasse kunde dock lugnas i matchens 89:e minut. Då visade Agon att det krut som sänkte Kalmar i somras har hållit sig torrt genom att även han tunnla BoIS-målvakten och göra 3-0 till MFF. Anfallet som föregick målet ett av matchens vackraste: Ulrich Vinzents drev upp bollen längs högerkanten, spelade in till Daniel Larsson som med fin uppfattning slog direkt vidare och ställde Agon fri.

Flik 3: Malmövinter
Det var inte alls så kallt, egentligen. Ett par plusgrader rentav, inga problem. Första tjugo, inga problem. Men så det här med att stå stilla under en längre tid, och så den här den fuktmättade luftens råhet som kustklimatet bjuder på så generöst i vår älskade hemstad.

Stänk 4: Delikatessen
Men hur kallt det än hade hunnit bli, så värmde Labinot Harbuzis uppvisning upp den 62:a matchminuten stunden mer än ett patronbälte Underberg. Med ett fotarbete ingen annan fotbollsspelare i detta land verksam besitter dribblade han om vartannat förbi och undan fem motståndare under minst lika många sekunder. Självändamål? Ja. Gudomlig skönhet? Ja.

Flik 4: Klädkod
Det blev några stökiga ögonblick innan match för domartrion. Som kan man tänka hade begett sig till dagens uppdrag med en drabbning mellan ljusblått och svartvitrandigt i tankarna och således - och väl överlagt - satsat på röda domartröjor. På plats fick man dock tio minuter innan avspark inse att Landskrona BoIS hade för avsikt att uppträda i just röda tröjor. Som tur var fanns ordinarie, svarta domarställ med i väskorna. På med dem. Då lättade MFF på överdragskläderna och blottade - svarta tröjor (samma svarta UEFA-03-ställ som mot FCK). Förvirring med anstrykning av desperation. Inom räckhåll en pragmatisk lösning: röda domartröjor - med orange träningsväst överdragen. Ändamålsenligt: ja. Gudomlig skönhet: nej.

/Tobias Christoffersson