Sanslös storseger på Söder!

När MFF besegrade Hammarby borta för första gången sedan 1999 blev det en sällan skådad målorgie i en första halvlek, som MFF vann med 4-3! Fyrverkeriet till trots är det bestående intrycket från matchen hur MFF i andra halvlek tog kontroll över händelserna och såg till att bärga tredje raka segern.

Det var förstås en fantastisk första halvlek att få se och uppleva - men någonstans mellan 24:e och 34:e minuten, eller mellan 2-2 och 3-3, blev det mest lite overkligt, och med den växande målinflationen följde en känsla av det här kanske inte var så "sunt" egentligen. Men visst, oerhört underhållande, och när Daniel Andersson tryckte in straffmålet som blev 4-3 i 37:e minuten var lyckan rusig. Det brukar bli intressanta matcher mellan MFF och Hammarby, de flesta möten lagen emellan under de senaste åren har kännetecknats av hög intensitet, även om sådan kan ta sig olika uttryck. Motpolen till kvällens totalt öppna match och målorgie spelades i den mållösa men täta och olidligt spännande premiärmatchen 2004, för att ta ett exempel.

Det brukar ta en fem tio minuter innan någon slags matchbild tonar fram, men på Söderstadion måndag kväll var det plattan i mattan direkt för båda lagen. Det höga tempot och intensiteten infann sig tämligen direkt med ett par frejdiga anfallsförsök i vardera riktningen, och snart nog kom de första målchanserna. Chankos giftiga skott efter en hörna i 6e minuten ställde Jonas Sandqvist på prov, ett prov han i likhet med flera kommande i matchen klarade med glans. Två minuter senare en dubbelchansför MFF: först var det Edward Ofere som tog emot en boll och passade snett bakåt till Daniel Andersson, som skickade vidare till Labinot Harbuzi. Labbe vände och tog bollen med sig i en enda vacker rörelse, och hittade efter ett par steg upp i plan Ola Toivonen med en magnifik framspelning; Ola blev helt ren framför mål men fick felträff på avslutet. I sekvensen efter slog Ulrich Vinzents ett fint djupt inlägg som Toivonen nickade ner, men Hammarbymålvakten lyckades rädda.

Till hörna. Och vid hörnan var det dags för målorgien att starta. Efter två lägen för hete anfallaren Toivonen var det en mittback som klev upp och spräckte nollan: Robert Åhman Persson rörde sig skickligt vid första stolpen och vinklade in hörnbollen med skallen, 0-1! Men lyckan blev inte långvarig. Hammarby kvitterade bara två minuter senare på ett sylvasst inlägg som Charlie Davies kastade sig fram och nickade in. 1-1-målet var symptomatiskt: Hammarby hotade gång på gång och hårt med bollar på den centralt opererande Charlie Davies, som gav framför allt RÅP väldigt fullt upp. Sammantaget var det likväl MFF som förde matchen; de himmelsblå lyckades etablera sig på Hammarbys planhalva, hade fint bolltempo inom laget och bra tajming i tillslag och rörelser. Därför kändes det riktigt trist när Hammarby fick 2-1 efter en frispark i 18:e minuten. Ännu en fast situation där MFF inte fick bort bollen, som också studsade lite turligt till målskytten Guterstam. Risken för fällt mod och en svacka var nu tydlig.

Men detta senhöst-MFF vacklar helt enkelt inte, utan står upp, och det är härligt. Och då matchen i enlighet med de spelande försvaren fortsatte att vara vidöppen skulle det inte saknas möjligheter att komma tillbaka. Man behövde i själva verket inte vänta längre än sex minuter: då spelade Ola Toivonen med en högklassig sidledspass fram Jeffrey Aubynn i fint skottläge strax utanför straffområdet. Visst var det skottets touch på ett hammarbyben som ställde Björklund helt - bollen seglade i en lätt oegentlig båge över honom och in - men Jeffs träff var bra och läget öppet, så det hade kunnat bli bra även utan denna lilla assistans. Hursomhelst: 2-2 och kvitterat av MFF!

Efter att ha välsignat båda lagen någon gång verkade nu försynen slutligt ha valt sida i matchen: i 25:e minuten hade Davies nämligen ett skott i stolpen i öppet läge efter att ha dragit Gabriel. Nu klarade MFF förstås av att göra mål på egen hand också, och sex minuter efter 2-2 var det MFF:s tur att ta ledningen, igen. Frågan är vem som gjorde målet. I den officiella statistiken noteras Jeffrey Aubynn för 3-2 och Ola Toivonen anses inte ha nuddat frisparken från mittplan. Men visst gjorde Ola med ryggen mot mål en makalös nickskarv som styrde in bollen förbi målvakten (även om den kanske gått in i alla fall)?! En så snygg sak måste helt enkelt få ha ägt rum. Mindre snyggt var MFF:s bristfälliga markering vid en hammarbyhörna minuterna senare, och självklart blev det mål igen... nu fick Monteiro alldeles för ohotad kliva fram centralt och göra sanslösa 3-3. Men det skulle dessbättre bli ännu lite sanslösare. Minuterna efter kvittering femtioelva tilldömdes MFF straff. Magnifik prestation av Ola Toivonen i förarbetet - attackerade ensam från vänsterkanten och tog sig förbi tre man in i straffområdet - men när han gick omkull såg det billigt ut. Ickedestomindre: reprisbilderna visade en tydlig - om än "lös" - fällning, så... korrekt domslut. Och kapten Andersson dundrade alltså in sin andra straff och sitt tredje mål) för säsongen. 4-3 till MFF efter 37 minuter, och nästan lika osannolikt som den målskörden framstod det faktum att det faktiskt inte blev fler mål under halvlekens resterande sju minuter plus stopptid...

Pust. I den takt målen trillat in kändes en ynklig ettmålsledning kanske inte så värst betydelsefull, men självklart var det viktigt att det var MFF som fick sista ordet i denna tokiga halvlek - som väl knappast skulle kunna följas av en till. Nej - men inledningsvis böljade spelet precis lika friskt. MFF hade två fina anfall, där Ola Toivonens sjukt vackra yttersideframspelning av Guillermo Molins i djupet kanske var matchens yppersta enskilda läckerhet, Gische fick dock inte till avslutet. Och det fick ingen annan heller på MFF:s hörna i 54:e minuten - och tur var det, för därmed löpte Jeffrey Aubynns hörnboll hela vägen in i mål...! Otroliga 5-3 till MFF!

Redan innan detta mål, som gav MFF en psykologiskt viktig tvåmålsledning vid en bra tidpunkt i matchen, hade de himmelsblå visat tendenser att börja koppla ett bra grepp om händelserna, och med en trygg ledning växte tendenserna till fakta. Tätare spel på mitten i kombination med klokhet, lugn och tålamod att spela runt bollen och inte gå bort sig samt förstås massor av hårt arbete, precis så som segern över AIK bärgades häromveckan; när MFF praktiserar denna metod så här framgångsrikt övertygar laget starkt. Kring 65-70 minuter syntes en svacka vara på väg, MFF lite trötta, lite passiva, men höll emot, och hittade nya krafter. Hammarby gick gång på gång på pumpen i sina allt mer frustrerade försök att komma tillbaka i matchen, och lyckades faktiskt inte få fram en enda vass målchans till.

MFF däremot bibehöll trots mer tillbakadragna positioner en tydlig hotbild offensivt genom anfallsparet Ofere-Toivonen. Deras samarbete är ännu inte särskilt väl utvecklat, men deras egenskaper kompletterar varandra perfekt, och i nuvarande form torde de vara den forwardduo som är klart besvärligast att möta i den här serien. Ofere banar med sitt targetspel vägen för en stor del av allt som händer framåt, och Ola Toivonen är bara så fruktansvärt bra just nu.

De rutinerade defensiva spelarna var omutliga; Daniel Andersson och Ulrich Vinzents stängde och stängde och stängde. Samtidigt är Labinot Harbuzi uppe ur sin lilla formsvacka och stod för en mycket stark insats i matchen: stenhårt arbete, koncentrationen tillbaka i såväl det långa som korta passningsspelet - och så ett sologenombrott i andra halvlek, där Ofere avslutade med stenhårt i ribbans underkant. Jonas Sandqvist ser liksom laget ut att gå mot en stark avslutning; ett par viktiga och vassa räddningar, över lag framsynt och säkert agerande.

Med knappa kvarten segnade han ner med kramp, och det kan man förstå. 17-årige Jasmin Sudic fick en svettig men säkerligen karaktärsdanande debut, och även om det var öppna dörrar bakåt stundtals i första halvlek så var detta snarare ett allmänt tillstånd än ett resultat av en ung och oprövad mittback som slängts in i en svår bortamatch. Jasmin stod på det hela taget för en solid och kämpastark insats, och det var en fröjd att se honom gå in och ta för sig utan att blinka. Mycket lovande!

5-3 och vunnen match genom en skickligt genomförd andra halvlek, men inte nog med det: i fjärde övertidsminuten skulle MFF dessutom få sätta pricken över i. Inbytte Jimmy Touma löpte rätt på en kontringsboll, tog sig förbi en attackerande hammarbyare och lade snyggt och behärskat in sexan förbi målvakten. Jimmy blev förstås jublande glad över sitt första allsvenska mål, och kvällen fick också en vacker slutvinjett.

Skönt att se MFF på övre halvan av tabellen igen, och inför sista omgången finns faktiskt en femteplats inom räckhåll, och den lockar - faktiskt - starkt. Just nu känns det farligt självklart att MFF även om giffarna slåss för livet spelar hem en sista seger mot Sundsvall på söndag i den match som (kanske) blir den sista någonsin på Malmö Stadion. Tillfället är så viktigt, och MFF känns så bra. Hoppas.

/Tobias Christoffersson