Borttappad seger

Trots 2-0-ledning i paus nådde MFF bara ett oavgjort resultat mot GAIS på Nya Ullevi, detta efter en svag andra halvlek och ett ödesdigert målvaktsmisstag på övertid.

Det är en tung tanke, som är svår att försonas med, men ännu svårare att jaga på flykten efter GAIS-MFF 2-2: laget verkar i år varken ha marginaler eller mentalitet för en plats på tabellens övre halva. Förhoppningsvis kommer insatser i de återstående fyra matcherna att falsifiera ett sådant påstående på ett tydligt sätt, i stunden finns dock inte mycket som talar för det.

Inte ens med en 2-0-ledning i ryggen kunde MFF hantera ett baklängesmål. Visst petade Wanderson in bollen i ett psykologiskt perfekt läge i matchen för GAIS, men det var som att MFF glömde den grundläggande fotbollsmatematik som säger att även om motståndaren gjort mål så leder man faktiskt fortfarande om man gjort fler mål själv, till exempel två. MFF bävade, tappar tryggheten, som faktiskt funnits där, igen. Det blev passivt, ogenomtänkt, fragmentariserat. Det här är svårt att förstå som något annat än en stor mental låsning.

Någon kollaps var det inte tal om, det fanns tvärtom korta perioder i andra halvlek då laget lyckades hålla i och såg ut att vara på väg att greppa tyglarna - men inte lyckas mer än för några ögonblick. Och MFF hade faktiskt tre poäng med sig in i stopptidsminuterna, men då sattes vad som såg ut som en mental låsning av ett helt annat slag i spel på ett olyckligt sätt. Hade den där bollen dumpit ner ett par meter längre fram eller bak hade det sannolikt aldrig hänt - Dusan hade lugnt plockat fallfrukten eller vältajmat rensat undan. Nu gick bollen emellertid ner just kring straffområdeslinjen. Dusan var vaken, låg före i sin rörelse, det var hans boll. Men så tycktes han notera att den där bollen nog kommer att landa i straffområdet ändå, och såg ut att fastna vid tanken att vänta in den och fånga. Blicken fast på bollen, han reagerade inte när Wanderson kom in från sidan. GAIS-brassen snodde enkelt bollen och lade ännu enklare bollen i mål. En mycket märklig situation.

Visst var det Dusan Melicháreks misstag som i praktiken kostade MFF segern, men i princip kunde GAIS ha gjort mål minuterna innan också på en vass chans och utan tvekan speglar ett oavgjort resultat matchen bäst. MFF gick upp till 2-0-ledning i första halvlek, men i spelet var det hela tiden jämnt och GAIS var framme i flera farliga attacker. Trots en hel del händelser var det en första halvlek som kändes rätt ospännande och som inte nådde några högre höjder av kvalitet. MFF var det bättre laget; spelade lugnt och tålmodigt, producerade en handfull fina anfall samt först och främst förstås två riktigt snygga mål, båda på en vass kontring.

1-0 gjorde Ola Toivonen redan i tredje minuten. GAIS missade ett uppspel högt upp i plan, Labinot Harbuzi snappade upp bollen och slog en utsökt lång boll till Edward Ofere, som tog emot bra och passade Jeffrey Aubynn framlöpande till vänster. Med utmärkt speluppfattning bredsidade Jeff bollen direkt vidare och frispelade därmed Ola Toivonen som löpt in bakom det GAIS-försvar som försökte samla sig. Ola kom lite ur vinkel till vänster på väg in i straffområdet - men vad gör det när man helt enkelt är så bra? Ola sköt in bollen via första stolpen: ett svårt, skickligt och vansinnigt vackert avslut!

2-0 var det heller inte något fel på, och den här gången tecknade sig Toivonen för en smått genialisk assist, när han med en skarv bakom ryggen frispelade Edward Ofere strax över mittlinjen. Ola löpte upp och var i bra läge för att få bollen tillbaka i straffområdet, men Eddie valde att gå på avslut själv och resultatet gick inte av för hackor. In i straffområdet från vänsterkanten tog han sig förbi en försvarare, sköt ett markskott i steget och spikade in bollen vid första stolpen! En prestation som andades ett självförtroende som lovar riktigt gott. Nu har Eddie gjort mål tre matcher i rad, så det där självförtroendet kan bara få fortsätta växa. Imponerande.

Han gjorde efterlängtad comeback i truppen, var enligt sin tränare ännu inte redo för 90 allsvenska minuter, men 70 fungerade alldeles utmärkt - Anders Andersson är tillbaka! Den utlösande anledningen till hans comeback var tråkig, Gabriel fick lämna plan med huvudskada efter 2 minuters spel, det var för övrigt en mycket frustrerad Gabriel som nästan handgripligen fick hindras från att fortsätta matchen. Hursomhelst, så gick Anders Andersson in och spelade mittback precis lika bra som ifjol; klokt, placerings- och passningssäkert.

Jeffrey Aubynns fina höstform håller i sig. Idag var han en av få MFF:are som i andra halvlek försökte lugna ner de nervösa stickningarna efter 1-2, hålla i bollen och hitta lite ro istället för att trycka anfallsgasen i botten (och sedan snabbt tappa bollen) så fort minsta öppning fanns. Hans kloka spel lär behövas inte minst på onsdag, när AIK gästar Stadion och både Ola Toivonen och Daniel Andersson inte får vara med på grund av varsin tredje varning i dagens match. Två tunga tapp av nyckelspelare, det ska bli intressant att se hur tränarna formerar laget.

GAIS anföll konstant på MFF:s vänsterkant, och det blev en svår match för Christian Järdler, tillbaka i laget efter sin revbensskada. Christian spelade upp sig efter hand och fick vinna ett par dueller mot giftige armeniern Levon Pachajyan. På andra kanten hade Guillermo Molins två ypperliga lägen att gå på avslut i andra halvlek efter fina anfall, men fick inte till det. Labinot Harbuzi hade utöver passningen som gav kontringen som gav 1-0 inte någon stor dag på Nya Ullevi. I övrigt habila insatser.

Fyra matcher kvar. Hungern efter segrar och poäng får i växande grad stå tillbaka för törsten efter goda tecken, tydliga signaler, positiva vibbar - inför 2009.

/Tobias Christoffersson