Värda mer

MFF var tillbaka. Och spelade så bra. Men fick bara inte mål på chanserna. Och orkade inte hela vägen. Förbannat synd.

Det var ett derby som krävdes. Det var ett derby som krävdes för att rycka upp MFF ur de leriga hjulspår där laget slirat runt och nog varit farligt nära att köra fast helt. Ett derby med sitt alldeles egna kraftfält, sitt alldeles egna närings- och antibitiotikastinna dropp till en uttorkad och infekterad lagkropp. MFF stod inför en match som redan innan den spelades säkert skulle bryta mönstret, och MFF tog chansen till en nystart efter dryga två veckors fritt fall. Det var underbart att se, men hjärtskärande att tvingas konstatera att belöningen uteblev helt.

Redan mellan minuterna fem och femton ungefär visade MFF derbypubliken att det skulle bli andra takter idag än på sistone. Laget tog sig in i matchen laddade och tajmade i alla aktioner, visade mod och engagemang både framåt och bakåt - och gjorde steg för steg matchen till sin. Tränarna matchade en 4-4-2-aktig formation med Labinot Harbuzi liksom under hans framgångsrika matcher i våras i en mer tillbakadragen utgångspunkt jämte Daniel Andersson.

Huvudsyftet var säkert att krympa ytorna för en viss Larsson, men liksom i våras fick Labbe här en bättre position för sina öppnande långpassningar. Relativt nära backlinjen kunde han snabbt vara tillgänglig för en kort enkel pass, som han sedan med sin teknik och speluppfattning tämligen direkt kunde omvandla till en precis långpassning, oftast till en Ofere i löpning. Och i det läget är Ofere fruktansvärt bra; oavsett om han får bollen med sig och fortsätter löpa (mer sällan) eller om han tar emot, håller i och fördelar till nästa våg (oftast) - han ger ett försvar full sysselsättning och etablerar MFF i anfallsläge. Den här kombinationen Labbe-Ofere upprepade MFF gång på gång i fösta halvlek och HIF fick ingen ro, samtidigt som det var kompakt för dem längre fram i plan. Det är onekligen skillnad på att "spela långt" och "spela långt".

Efter hand fick MFF också igång det kortare kombinationsspelet, och där var Ola Toivonen och Jeffrey Aubynn förgrundsfigurer. Ola såg härligt tänd ut; löpte kopiöst, var bekväm i sitt utrymme på plan och delaktig i det mesta i spelväg, medan Jeff ser ut att ha prickat in höstformen väl. Det är som om han insett att han får för lite ut av de direkta man-mot-man-utmaningarna och nu bejakar att några enkla pass i en vägg kan öppna upp minst lika effektivt som ett svårt ryck förbi, och att irrationella rörelser kan besvära minst lika mycket som dribblingar. Flera bra inlägg av Aubynn, men oftast utan någon där någon borde vara i straffområdet; synd.

Första målchansen i matchen kom i 13:e minuten och var MFF:s, ett skott över av Jeffrey Aubynn, efter ett inspel från Molins som Toivonen hoppade över. Alldeles efter kontrade HIF till sig ett öppet läge, där Robert Åhman Persson kastade sig fram och kvävde ett mycket farligt avslutsläge. Andra MFF-målchansen i 21:a, skott över av Ofere i ypperligt läge efter förarbete av Aubynn/Toivonen. Fem minuter senare kom nästa heta läge, när Labinot lyfte in en frispark som Ofere kastade sig frm och nickade utanför. MFF kom nu i anfall på anfall, och HIF visade tydliga tecken på att ha problem i matchen, bland annat genom att tvingas till många ojusteheter och släppa till frisparkar.

Men samtidigt som man njöt av MFF:s utstrålning och spel (samt av HIF:s frustration) kom oron smygande. För ju längre ett spelövertag fortgår utan att bära frukt i ledningsmål, ju närmare kommer det där inkontrade målet för motståndaren. MFF har ju så svårt att få lön för mödan i år, kan dom inte bara få vad dom så väl förtjänar nu för en gångs skull? Jo, det kunde dom. I 29:e minuten snappade Guillermo Molins upp en boll från HIF ute på högerkanten och satte den direkt till Ofere i djupet. Eddie tog emot och drog till direkt - ett dödligt markskott in mellan keeper och närmsta stolpe. Högkaratigt avslut och äntligen ett ledningsmål, ja mål, överhuvudtaget för MFF - det var faktiskt en månad eller 308 matchminuter sedan! Jublet på Stadion lät meddela att varje väntande minut varit en pina.

HIF var klart i brygga nu, och MFF bara fortsatte anfalla efter målet. Jeffrey Aubynn fick två fina skottlägen, varav det andra, efter lysande förarbete av Daniel Andersson och Ofere gick i burgaveln. Då, givetvis, hände det, och som vanligt såg det lite för enkelt ut. Makondele fick fram en snabb pass mellan ytterback och innerback som inte hunnit få full koll, framför allt inte på Henrik Larsson, som tagit sig in på ytan. Henke bröstade ner bollen och dundrade in bollen i mål förbi Dusan, som kanske hade en hand på den. Inte mycket att säga, MFF hängde inte riktigt med i situationen, men det var också skarpt gjort av HIF och Larsson. Extra synd för Dixon, som så långt varit mycket framgångsrik i bevakningen av Henke och i att bryta högt. MFF fick bara njuta av ledningen i nio minuter, och slutet av första halvlek blev följdriktigt derbyskakigt med hårt böljande spel. MFF och Ofere avslutade med ännu en bra chans, när Daniel Andersson lyfte in en boll som öppnade upp helt för Ofere, som dock missade i bollmottagningen.

Den turbulenta avslutningen av första halvlek till trots kom MFF ut efter paus och kopplade greppet på nytt. Ännu en fin anfallskombination av Ofere-Toivonen-Aubynn gav MFF en hörna som Daniel Andersson nickskarvade strax över vid första stolpen. Minuterna senare en lysande kontring signerad Guillermo Molins, som satte fart längs högerkanten. Via Toivonen och Aubynn fick Ofere bollen i bra läge i straffområdet men fick inte till det, och bara sekunder senare ett nytt läge med full HIF-kalabalik - men igen utan framgång för Eddie. Han gjorde ett riktigt skarpt mål och han var en av de viktigaste kuggarna i anfallsspelet - men, men. han brände också en handfull ypperliga målchanser. Eddie kunde ensam ha dödat matchen.

Och matchen hade kommen fram mot sin 60:e minut verkligen behövt ha dödats av MFF, särskilt som alla möjligheter funnits. Men så blev det inte. Istället blev det så att HIF i den 62:a tog ledningen. Henrik Larsson enastående framspelning till Jönsson, som med lätthet vrickade sig till ett öppet läge och avslutade säkert. När MFF inte förvaltar så många fina lägen och HIF uppvisar en sådan målfarlighet på sina få chanser kan man tyvärr inte, även om man skulle vilja, tala om orättvisa.

1-2. Men likväl en halvtimme match kvar, och bara att fortsätta jobba på för MFF. Spelet stämde ju, lägena skapades, nog skulle en eller rentav två bollar kunna trilla in. Men tyvärr. MFF förmådde inte ladda om efter att ha hamnat i underläge, och därmed visade sig lagets lilla pånyttfödelse ha sin begränsning. MFF gjorde 60 av sina absolut bästa minuter för säsongen, och det var med glädje och stolthet man delade dem från läktarplats. Luften gick emellertid ur. Det var väl en kombination av den mentalt tuffa situationen, stressen som ledde till chansspel och tappad kontroll, trötthet i en del ben och huvuden och två byten som inte förmådde injicera ny energi. Vansinnigt synd, för MFF var värda så mycket mer den här kvällen.

Nu väntar en ännu svårare utmaning. Att inte rasa ner igen, utan ta med allt som var så bra och få det att funka igen, hemma under press mot en motståndare som inte genererar någon bonusenergi: Örebro SK på måndag. MFF blev inte lönade för sin stora möda och sin fina insats idag, men utbetalningen kan komma i efterskott om kapitalet förvaltas. Kanske inget vidare bildspråk i dessa dagar. hursomhelst: tack MFF för att ni visar vad ni kan. Bara fortsätt nu.

/Tobias Christoffersson