Ett varv till i den onda cirkeln

Nej, MFF kommer inte loss. Även tabelljumbon Norrköping blev en för svår motståndare för laget i sitt nuvarande tillstånd, och från tolfteplatsen finns det nu efter tre raka förluster anledning att blicka neråt i tabellen. Med oro.

När seriens svagaste lag fick möta seriens akut formsvagaste lag blev det förra att gratulera - till en kanske allra, allra sista chans tagen att hänga kvar. MFF måste vara allsvenskans drömmotståndare just nu; ihålig defensiv, trubbig offensiv, formsvagt och bräckligt.

Varje match erbjuder en ny möjlighet att bryta hämmande mönster, men också ett hot om att de ska graveras än djupare. Dessvärre hinner MFF knappt ens smaka på vad som är möjligt i matcherna innan det obligatoriska tidiga baklängesmålet trycker ner laget i knäppkängorna för en ny tung vandring i uppförslut, ännu lite tyngre för varje gång. Svaga, mer eller mindre oskärpta matchinledningar har laget stått för hela säsongen, man kan fråga sig varför. De kostar ju så mycket.

I just den här matchen var det bolltapp och passivitet på mittfältet som i elfte minuten gav Norrköpings Bamberg möjlighet att måtta en öppnande djupledspass till Amuneke, som är oerhört giftig i den här typen av lägen. Hans löpning perfekt, Åhman Persson utan chans, avslutet kliniskt. Och den matchbild vi fått vänja oss vid och även innan målet sett tendenser till kunde återigen ta full form. Ett MFF som innehar bollen, men inte förmår göra något av den. Spelare med boll som antingen dröjer eller erbjuds för få passningsalternativ av lagkamrater som inte rör sig, motståndare som hinner stänga, tillslag som blir trängda och kantiga, bollar som tappas och så det logiska i att då skicka en lång nästa gång istället.

Det är med viktigt att påpeka att laget liksom i matchen mot Elfsborg men till skillnad från matchen mot Halmstad kämpade och försökte, men tyvärr inte förmådde komma loss ur den onda cirkeln. Piggast och bäst i första halvlek var - något oväntat - Jeffrey Aubynn. Han utmanade och kom förbi ett par gånger på kanten, var aktiv och energisk och slog ett par vassa inlägg. På det i 25:e minuten hade Edward Ofere en av tre bra målchanser i matchen för MFF; Eddie gick upp fint, men nicken satt metern utanför bortre stolpen.

MFF:s andra målchans hade Daniel Andersson i 38:e minuten, då han efter bra förarbete av Aubynn snodde bollen och fick på ett riktigt bra skott på halvvolley, tyvärr samma meter utanför samma bortre stolpe som Oferes nick. Den tredje målchansen dröjde till in i stopptid i andra halvlek, när Ola Toivonen med fart tog sig förbi två norrköpingsspelare och in centralt i straffområdet, men inte fick till den dödliga udden i avslutet, som målvakten kunde knipa. Lägg därtill ett par bra halvchanser; ett knivvasst inspel från av Molins till Toivonen, ett lurigt skott av Labinot Harbuzi, så kan man känna att MFF ändå skapade en del.

Men... men... det blir bara alltför sällan tillräckligt vasst framför mål. Och tyvärr kan nyss gjorda redogörelse för MFF:s målmöjligheter i matchen sopas bort av det enkla faktum att Norrköping likväl var betydligt närmare 2-0 än MFF 1-1. Det var nämligen blott försynen som i 42:a minuten räddade MFF från utökat underläge när Amuneke efter att ha kommit helt fri satte avslutet i stolpen.

Jag kan inte släppa tanken på alla de tidiga baklängesmålen, att de har varit och är förödande, och är så naiv så jag tror att MFF utan i alla fall hälften av dem hade varit ett helt annat lag, mer likt det vårens moralstarka och spelskickliga som vi stundtals blev så imponerade av, på en helt annan plats i tabellen. Det sätt MFF 2008 vill spela fotboll på förutsätter obändig vilja och lust att ha bollen, få bollen, göra något av bollen. Denna lust och vilja förutsätter trygghet och självförtroende, som byggdes upp under försäsong och vår, men som tyvärr inte hann växa sig starka nog att stå emot ett återfall till de senaste årens bara alltför väl dokumenterade bräcklighet i motgångens stund. Eller?

"Bortom all ära och redlighet" säger ett uttryck. Ärans fält må för närvarande vara lika avlägsna som de elyséiska, men en god portion redlighet måste i alla fall gå att uppbringa. Annars är MFF illa ute.

/Tobias Christoffersson