Billig första, bra andra

MFF kan ta med sig en riktigt bra andra halvlek från Fredrikskans till returmötet med Kalmar FF på Stadion på söndag. Dock inte några poäng, trots två mål och fint spel efter paus - inte när laget igen släppt till tre mål bakåt innan.

Vill man se det från den krassa sidan kan man säga att MFF för närvarande inte har några förutsättningar att vinna en match mot hyfsat kvalificerat svenskt motstånd; inte med ett så passivt, okoncentrerat och ostrukturerat agerande i defensiven vid en handfull tillfällen per match. De där halv- eller helonödiga baklängesmålen har funnits där hela säsongen för MFF, men i ljuset av en seger eller en oavgjord efter i övrigt god insats inget man som åskådare fokuserat på. Men två gånger tre i första halvlek två matcher i rad. det är ganska tydligt. Och ganska ohållbart.

Det måste vara oerhört svårt, att hålla skärpan uppe i en hel fotbollsmatch över nittio minuter med alla sina situationer och ögonblick. Icke desto mindre är det en grundläggande nödvändighet för att undvika det värsta: att släppa in onödiga mål. Motståndaren kan vara bra och med sin skicklighet göra mål, motståndaren kan också ges alltför besvärsfritt manöverutrymme eller alltför lättvindliga möjligheter att göra mål - vilket nu skett vid sex tillfällen på två gånger 45 minuter i de två senaste matcherna. Hammarby lär inte ha imponerat på Malmö Stadion i det allsvenska mötet, Kalmar presterade inte precis något guldspel på sin utsålda hemmaplan - likväl fick båda lagen glida på en räkmacka till seger genom tre för enkla mål var i första halvlek.

0-3-underläge redan i paus låter ut som totalras och utspelning - men så såg det faktiskt inte alls ut på Fredrikskans. Låt vara att MFF hade svårt att få upp aggressiviteten och att det därmed också blev segt i passningsspelet, låt vara att Kalmar skapade lite mer tryck och utstrålade all harmoni en överlägsen serieledare på hemmaplan kan göra. Men när Kalmar fick ledningen på straff i 16:e minuten hade MFF haft en ypperlig målchans i 12:e, då Jonatan Johansson snyggt vände bort en kalmarit på högerkanten och slog in bollen direkt framför mål, där Ola Toivonen var framme och sånär nådde att stöta in bollen. Istället, fyra minuter senare: Robert Åhman Persson tvingas (?)efter att Dixon missat förstaläget kapa Santin i straffområdet. Solklar straff, inlekt av Santin som därmed fick göra sin perfekta avslutningsmatch för Kalmar. Jippi.

Uppförsbacke igen för MFF, och nog såg det lite tungt ut, men de himmelsblå trevade på och vaskade fram ett par bra sekvenser andra kvarten. En kontring när Markus Halsti fick kontroll på Santin och vände spelet med en vårdad pass in i plan till Daniel Andersson, som spelade ut till Guillermo Molins. Molins fin boll till Jonatan i linje med kalmarförsvaret, avslutet fastnade men ett bra läge för JJ. Kort därefter inspel av Molins till Toivonen som sköt direkt, ett flackt skott som Wastå med besvär fick undan. På MFF:s vänsterkant hände inte mycket; danske Mike Jensen gjorde en debut i det tysta, men i 24:e minuter glimtade han och Järdler till med ett bra samarbete som banade vägen för ett hyfsat anfall.

Med halvtimmen spelad blev den där uppförsbacken brantare. I situationen efter en kalmarhörna bet sig hemmalaget fast offensivt. Undannick av MFF följdes av inlägg mot den väl befolkade yttre delen av straffområdet. Mycket folk, lite stökigt, men så fångade Patrik Rosengren tillfället i flykten: slog en alldeles lysande framspelning som Ingelsten högg på. Tre MFF:are på mellanhand i ett slag, Sandqvist tvingad ut - och bollen säkert i mål av skytteligaledaren. Snyggt, men lite för enkelt. Och ännu enklare blev det för Ingelsten 13 minuter senare. Efter ett långt kalmarinkast från höger studsade bollen mot bortre delen av straffområdet, där han fanns igen på rätt plats vid rätt tidpunkt och praktiskt nog alldeles omarkerad. Med en distinkt nick öppnades avgrundens djup för MFF.

- Alldeles för billigt i första halvlek, kommenterade Roland Nilsson efter matchen.
Onekligen. Och med andra halvlek spelad känns bristerna i den första som så onödiga. För efter paus var det inte Kalmar som trumlade över MFF med några mål till och sopade ner resterna i avgrunden - det var MFF som kravlade sig upp, reste sig och hade bud på att om inte vända så i alla fall utjämna matchen. Det var det tidiga reduceringsmålet på straff i 49:e som injicerade den nödvändiga energin: Rosengren sträckte ut armen och stoppade ett skott på nära håll i straffområdet av Molins, solklar straff, Toivonen tog den, trots sin straffmiss mot Sundsvall, och nu satte han den hur säkert som helst.

Nu kom MFF igång, anfört av Ola Toivonen. Matchen böljade en del med några farligheter åt varje håll, men MFF kopplade allt ett litet grepp, även om Kalmar med 25 minuter kvar såg ut ta sig ur det. Då kom 2-3-målet. Ola Toivonen snodde fräckt bollen från sin antagonist Rydström (och får därmed trots förlusten sägas ha vunnit matchen i matchen dem emellan, Rydström dessutom varnad och avstängd) och slog ett inlägg som Jonatan Johansson touchade direkt. Ingen vidare träff, men bollen lirkade sig förbi Wastå och segade sig in i mål!

Under den sista kvarten följde ett massivt MFF-övertag med långa stunder av konstant press. Härligt att se laget ta för sig och fungera igen; smälla på och vinna i princip alla närkamper, löpa och öppna upp, se möjligheterna - varför är det så svårt att nå det tillståndet i matcherna? Jimmy Dixon växte för första gången på länge till en gigant, Daniel Andersson dominerade, Halsti och Järdler spelade upp sig. Robin Nilsson tillförde en rejäl dos energi med sitt inhopp och lyckades ett par missar till trots väl också i passningsspelet. Jimmy Touma bytte av Mike Jensen och fick en halvtimme då han visade mycket kvalitet: fart, teknik, flera riktigt bra inlägg - och dessutom matchens delikatess i form av klacktunnel på en kalmarspelare följt av ett bra skott.

Så, i matchens sista minut dess mest omdiskuterade situation. På ett inlägg av Touma var Toivonen framme och nickade, Wastå räddade men fick inte fast bollen - och så kom det sig att Wastå kastade sig efter den samtidigt som Jonatan Johansson kom glidande mot den i full satsning. En svårbedömd situation; Wastå hade aldrig kontroll på bollen men var lite närmare, för varje forward med självaktning är det självklart att ge allt mot en boll som ligger på mållinjen. En varning för att dundra in med dobbarna före, visst. Men rött kort direkt, utvisning och avstängning? Knappast. Ickedestomindre vad det just vad Jonatan fick - ett riktigt surt avbräck inför "returen".

Med halva allsvenskan spelad går det inte att lura vare sig sig själv eller någon annan: MFF är ett ganska typiskt mittenlag, vilket tabellen också väl intygar. Men en andra halvlek av allsvenskan lika stark som den mot Kalmar skulle kunna innebära en skjuts uppåt. Ännu är om inte allt så det mesta möjligt.

/Tobias Christoffersson