0 - 2

Förlust mot GAIS

I sista träningsmatchen innan söndagens avresa till läger i Holland fortsatte MFF på den inslagna vägen. Ny förlust för ett ungt, nedtränat manskap som hade precis lika svårt att åstadkomma farligheter som de senaste på benen ställda elvorna.

Sören Åkeby efter matchen:
- Det såg extremt segt ut idag, särskilt i första halvlek, då dom käkar upp oss helt på mitten. Vi släpper in två skitmål efter två inkast, då vi inte kommer upp inne i boxen.
Vi har många unga spelare idag, men även de måste visa mer. Alldeles för mycket bollar bakåt och i sidled, alldeles för lite rörelser för att hjälpa bollhållaren, och vi är ofta felvända. Några är ok idag, men det syns att många spelare är trötta; det är långt från huvud till ben. När man är trött i skallen är det lätt ta fel beslut.
Fanns det något positivt idag?
- GAIS vinner rättvist, men jag tycker inte vi gör en plattmatch. Vår andra halvlek är bättre, och så har vi två kanonchanser i första halvlek där vi inte gör mål. Men vi kommer att se bättre ut i de kommande fyra matcherna - det både hoppas och vet jag.
- Nu börjar vi spetsa laget, sa Sören Åkeby inför stundande lägret i Holland, och "avslöjade" att han har rätt långt gångna tankar om premiärelvan:
- Man har alltid sina funderingar. I det stora hela hoppas jag på en viss uppställning, sedan kan det slå på en två tre spelare hur det blir.

Egentligen finns inte så värst mycket att lägga till Sören Åkebys kommentarer efter matchen. Resultatet är oviktigt, anfallsspelet är inte intrimmat, dagens lagupplaga är blott ännu ett provtryck till sätteriet - sätteriet av premiärelvan. Det har varit ovant, men det är väl bara att gilla läget som rått i de här träningsmatcherna. Eller möjligen försöka gilla att det läge man egentligen vill gilla hägrar först efter lägret. Det är väl bara att rycka lätt på axlarna och släppa iväg dom på det korta kontinentala grönbete som ska vederkvicka trötta huvun, axlar, knän och tår; dra ner mössan över en möjligen rynkad panna, traska hemåt i fredagseftermiddagen och se fram emot en möjligen värdig helg.

Men visst gav matchen några glimtar värda att referera. Två prima målchanser hade MFF, till exempel, bägge i första halvlek. Redan i tredje minuten var Edward Ofere mycket nära att ge MFF ledningen, när han var först framme på en välavvägd frispark av Niklas. Ensam mitt för mål fick han touch på bollen, som dock gick utanför. Andra chansen kom i 37:e minuten efter en mycket bra anfallskombination mellan Ofere och Niklas Skoog: Skoog tog emot bollen centralt en bit utanför straffområdet, såg ut att förlora den, men jobbade tillbaka den - och slog en lysande öppnande passning ut till högerkanten för Ofere att springa på. Oferes fysik är svår att få kläm på - ena stunden ser han väldans älgig och trög ut, i andra är han snabb, smidig och teknisk. Det här var en stund i den senare kategorin: Ofere hann upp Skoogs utspel, och skickade det tillbaka som ett perfekt inlägg genom straffområdet, till dess bortre del, där Skoog nickade strax utanför. Och när man fick se prov på sådan offensiv kvalitet blev det extra tydligt vad som ännu så stort saknats i MFF i år.

Strax innan målchans 2 hade emellertid GAIS gjort två mål på fyra minuter, ovan träffande beskrivna av Åkeby. Vid första fick en makrill stå helt fri framför mål och nicka, vid det andra gjorde Jonas Sandqvist ett feltajmat utfall för att peta bort ett inlägg, och fick se en lobb segla över honom och i mål. Otur - för detta var nästan den enda chansen till ett kvalificerat ingripande han fick i matchen.

Edward Ofere hade också ett skott utanför i bra läge i 77:e minuten, andra halvleks bästa MFF-möjlighet, och trots att hans insats som ytterforward var långt ifrån helgjuten tillhörde han ljusglimtarna i laget för dagen. Det gjorde i synnerhet också Jon Jönsson, som ser fortsatt spännande ut som mittback, idag i par med Raoul Kouakou, som också såg övervägande bra ut och fick viss revansch för den svagare matchen i lördags. MFF för dagen bjöd på mindre utstuderat kortpassningsspel och matade istället fler långa, öppnande passningar. Bakom flera av de lyckade fanns Joakim Nilsson.

Så var (förhoppningsvis) vinterfinalen på Heleneholms IP avklarad, och rent klimatkampmässigt blev den något av ett antiklimax: eftermiddagssol som nästan värmde och utebliven hårdblåst - kanske börjar Kung Bore till slut vika ner sig. Just när MFF ska till att resa sig.

/Tobias Christoffersson