2 - 1

Premiärseger inför storpublik

MFF-hunger! Två tusen plus samlades runt konstgräsplanen på Heleneholm för att få första intrycken av första elvan i första träningsmatchen. De fick se 90 minuter 4-3-3 med några fina spelglimtar och flera gedigna insatser hos ett himmelsblått manskap som vände och vann med 2-1.

Man vill ju se allt på en gång. Få alla besked direkt. Ser man MFF äntra en fotbollsplan och hör en domare blåsa till spel är man nedärvt programmerad att förvänta sig det bästa tänkbara som kan utspelas i fotbollsväg på svensk mark. Förnufts- och kunskapsmässigt vet man, faktiskt, att MFF efter en månads hård kroppsspäkning nu tränat en vecka med boll, och - haft samma vecka på sig att komma in i ett nytt spelsystem. Men, även om tävlingsnerven saknas i träningsmatchen, så finns den reflexmässiga beredskapen att bli underhållen och representerad av "sina" skickliga fotbollspelare där, fullt ut. Därför suckar man i princip lika djupt över missade passningar och klumpigheter i bollbehandlingen en dag som denna som i en allsvensk match i juni. Vilket ju självklart är fantastiskt orättvist.

MFF bjöd alltså på 90 minuter 4-3-3 efter en veckas träning av spelmodellen i inomhushall, och efter en vecka med boll över huvud taget - det kunde verkligen ha synts mer. Visst, när Nordsjälland var som bäst hade de ett flyt och en rytm i spelet som visade att de mycket riktigt ligger den där danskmånaden längre fram i sin försäsong. Men MFF fick ändå ihop det, presterade ändå en match med konturer, om än bitvis diffusa, och bjöd på ett par godbitar i form av fina spelsekvenser.
- I vissa perioder var det lite upp och ner, men vi ska vara nöjda med vad vi presterar idag. Vi gör lite misstag, och annat är inte att vänta, men vi står upp hela tiden. När vi får lite snabbare ben blir det bättre, sa Sören Åkeby efter matchen.

MFF började matchen med ett ryck och skapade ett par farligheter första tio. Direkt i första minuten lyfte Olof Persson fram en lång boll som Niklas Skoog sprang på, följt av en bra kombination mellan Glenn Holgersson, Skoog och Yksel Osmanovski med ett sämre skott. Minuten senare en rapp kombination som ger MFF första målchansen: Anders Andersson passar Emil Halfreðsson, som tar spelar Ulrich Vinzents och sticker i djupled. Vinzents lägger fram bollen, Emil är fri och skjuter ett bra skott över.

På högerkanten huserade alltså två debutanter. Ulrich Vinzents som väntat på högerbacken gav ett mycket bra intryck. Vårdade passningar och offensiv initiativkraft; han sökte ständigt spelkontakt med de andra i laget och hade en hög utgångspunkt i banan - vilket också gick ut över den defensiva positioneringen.
Emil Halfreðsson tog plats i laget efter att Jesper Bech sjukat sig - Yksel tog Jespers tänkta playmakerplats i mittfältets spets och Emil fick ta över höger ytterforwardplatsen. Knappast hans önskeposition som vänsterfotad, och efter att ha varit en av de tongivande under första fjärdedelen av matchen bleknade han bort betydligt - men hann definitivt visa kvalitet. Löpstark, sökande ytorna, bra touch på bollen och ett bra skott.

Där bak gjorde Jon Jönsson emotsedd debut som mittback, och fick gå till väders och vinna nickdueller till ständigt jubel. Så, om det nu blir han och Olof Persson som svetsas ihop till mittlås, så lär det inte heller i år vara någon mening för de allsvenska motståndarna att försöka skapa tryck med höga inlägg och uppspel. Jon visade också mod och tajming i ett par tidiga brytningar upp på mittplan, där han förstås inte heller är främmande för att stanna kvar lite med bollen.
I nittonde minuten kom MFF:s andra målchans, då Afonso perfekt lade fram en boll bakom danska backlinjen, samtidigt som Niklas Skoog ryckte ifrån densamma - bra skott i bra läge.
Detta var en för dagen blek Afonsos enda riktigt vassa grej - medan Niklas Skoog däremot var bättre på hugget. Han såg ut att njuta av att vara tillbaka efter fjolårets knäskada, spelade ut hela sitt register och skapade sig flera fina avslutslägen. Inget av dem gick dock hela vägen, men ex-skyttekungen fick bli MFF:s premiärmålskytt 2006, när han säkert slog in den straff, som blev resultatet av att Yksel drogs ner i 62:a minuten. Tyvärr vred Niklas till sitt knä i slutminuten och lämnade planen direkt - det är bara att hoppas att inget allvarligt skett.

Nordsjälland tog ledningen tre minuter in på andra halvlek med ett snabbt uppspel som luktade offside, och efter målet såg det ut som om MFF skulle ta slut och tappa matchen. Danskarna trummade på och MFF fick inte ihop mycket alls - men det vände. Efter straffkvitteringen tände MFF märkbart till, och såg verkligen ut att vilja ta kontroll. Skapade inte så mycket reda farligheter, men låg på och lyckades åstadkomma viss press - till exempel som Emil Halfreðsson i 75:e minuten: tog en optimistisk löpning på ett uppspel som såg för brant ut, men hann ifatt och fixade hörna. Och vad hände på hörnan? Jo, Jon Jönsson fick skottläge till höger och drog på en kanon - som borrade sig genom trängseln framför mål, touchade Niklas Skoog och gav MFF ledningen!

Resultatet stod sig, och MFF kan börja årets matchrad med att notera en seger. Och för att vara en tränare som uttryckt hur oerhört oviktigt alla resultat i träningsmatcherna är, var Sören Åkeby påtagligt nöjd över just segern, och hur skönt det ska bli att med den gå in i en ny vecka... det är väl helt enkelt det som är vinnarskalle?


Tobias Christoffersson

P.s. Och inte med ett ord är till mittfältet nämnt... Daniel och Anders i balans bakom Yksel i playmakerposition... Playmakern, detta för oss blådårar mytiska begrepp, denne mystiske gestalt... febrigt drömd och efterlängtad i snart en mansålder... gäckande, undflyende... var Yksel en playmaker idag? Omöjligt att säga - men han var bra... D.s.