2 - 0

Tufft, mycket tufft

Arenan:
Första några rader om arenan. Vilken magnifik skapelse för 52 000 åskådare inklusive 125 VIP-loger. Här blir man bokstavligen grön(gul) av avund. Inte en enda skymmande pelare. Rejäla utrymmen med massor av servering och toaletter. Lätt att hitta och lätt att ta sig in och ut ur arenan. Om Malmö haft en hälften så stor och bra arena hade jag varit överlycklig. Att en bra arena är viktig kan Sporting intyga. På sin gamla arena sålde man ca 10000 årskort per år. Till årets säsong har man sålt 30000.

Tack:
Ett stort tack till de ungefär 250 supportrar och 100 sponsorer hade tagit sig de 310 milen till Lissabon. Er närvaro gjorde ett starkt intryck på spelare och ledare.

Fotbollstokiga:
Att man kommit till ett fotbollstokigt land gick inte att ta miste på. Överallt fanns TV-apparater som visade fotboll. Varje dag kommer det ut tre dagstidningar - innehållande enbart fotboll! När truppen landade på flygplatsen i måndags möttes man av en hord av TV-team, fotografer och journalister. Malmö FF fick arrangera speciella presskonferenser dagligen för att slippa ha folk springandes hela tiden kring hotellet. Alla transporter med buss eskorterades med polis med blåljusen på. matchen i sig sändes i portugisisk TV. Det fanns 130 journalister och 50 fotografer ackrediterade. Säkerheten var också hög, trots att ingen hotbild fanns, med 90 poliser och 300 säkerhetsvakter.

Matchen:
Redan efter 16 minuter tog Sporting ledningen, och mardrömsöppningen var ett faktum för ett MFF som inlett matchen bra, men rätt strax fått se hemmalaget ta över. Nästan direkt efter 1-0 hade Niklas Skoog ett gyllene läge, men det undermåliga underlaget satte en käpp i hjulet. Efter en dryg halvtimmes spel tvingades Kapten Mattisson lämna plan, han ersattes av Jon Jönsson.

I andra halvlek hade målskytten Lorenzo ett skott i stolpen i 75:e minuten, men den lama matchbild radion rapporterade om tydde på gott hopp om åtminstone endast uddamålsförlust. Så blev inte fallet. I 86:e minuten drygade Sporting Lissabon ut sin ledning till 2-0, ett ytterligt svårt utgångsläge inför returmötet på Stadion om tre veckor.

Kanske en tuff, svårsmält fotbollskulturkrock för vårt MFF under uppbyggnad, men varför inte låta ett annat av kvällens fotbollsresultat vagga den hoppfulle till sömns: IFK-DIF 1-0.

Tom Prahl:
"Matchen lever fortfarande även om det blir svårt att vända. Vi gör inte den insats som vi hade hoppats på. Det är ju trots allt en av de största matcherna vi spelat och det var inte så många som kom upp i sin bästa nivå. Det var bara Asper, mittbackarna, Joseph och Thomas Olsson som jag tyckte spelade på en sådan nivå som man måste spela på när det gäller internationell fotboll. Vi fick inte tag i bollen varken på mitten eller där framme. Om man sedan spelar med fyra eller fem mittfältare spelar ingen roll. Vårt offensiva spel var bättre i första halvlek då vi spelade med fem. Vi skapar fem-sex målchanser i matchen och det är vad man kan begära i en bortamatch av den här kalibern. Naturligtvis borde man kanske göra ett mål också och då hade läget varit annorlunda. Jag är dock besviken på vårt djupledsspel som var näst intill obefintligt. Skall man lyckas i en sådan här match så måste man ha elva spelare som i stort sett spelar på sin bästa nivå. Sporting var inte bättre än om vi hade gjort det så hade vi klarat av det. Det gjorde naturligtvis sitt att Hasse fick gå ut men det hade ingen betydelse om vi var fyra eller fem mittfältare eftersom vi aldrig var nära i pressen på motståndarna. Vi fick inte tag i bollen och eftersom vi inte var tillräckligt löpvilliga så blir det svårt att få fram bollarna. Vi tar detta som en lärdom och kan vi göra en bra match hemma och få ett tidigt mål så kan det bli nerv i den här matchen också. Nu är det dessutom vår uppgift att ta någon av de två första platserna så vi kan spela ute i Europa även nästa år."