0 - 3

Seger i genrepet!

Segern mot HBK med 3-0 var odiskutabel men kanske målmässigt i överkant. Laget gjorde en mycket positiv insats som borde stärka hela föreningen inför den allsvenska premiären om drygt en vecka.

Matchen hade på förhand målats ut som en match mellan två lag med en tveksam försäsong bakom sig. Förhoppningsvis fick magister Prahl ett antal frågetecken uträtade medan Jonas Thern har en del att fundera på.

1305 betalande åskådare hade tagit sig till Örjans Vall trots påskaftonens åtaganden. De fick i det varma och vackra vädret se Malmö FF i sin nygamla bortadress. Den polkagrisrandiga glänsande tröjan och de svarta långa shortsen är en fullträff. Dessutom spelades matchen på en grön gräsmatta i full storlek måttmässigt, vilket varit en bristvara under försäsongen undantaget de fjorton dagarna på La Manga naturligtvis. Förutsättningarna var alltså optimala.

Det kunde ha börjat riktigt illa. Redan i den sjätte minuten blev Billy Berntsson uppsnurrad på vänsterkanten och inlägget möttes med ett direktskott som Lee Baxter räddade inte bara en gång utan även returen han tvingades lämna på det första skottet. Detta blev bollklubbens bästa målchans på hela matchen. Billy stängde till vänsterkanten och Lee Baxter är värd ett eget kapitel. Den mannen har, efter det att Driss skadade fingret på La Manga, vuxit enormt med uppgiften. Lugn och säker står han som sista utpost och plockar allt. Om man letar fel så hittar man en snedspark på en inspark som enda misstag. När det gäller sneda insparkar förresten borde vi MFF supportrar vara luttrade efter de senaste åren.

Första halvlek präglades av mycket boll i mittplanen. De där riktigt vassa chanserna uteblev. Långa bollar varvades med stundtals bra passningsspel genom mittfältet. Det är glädjande att se hur Tom Prahl fått Malmö FF: s mittfält och försvar att aktivt sätta press på motståndarens bollhållare och på så sätt stressa denne till att välja det sämre passningsalternativet. Risken blir dock, som det hände vid ett par tillfällen, att man blottar sig på den andra kanten och i de fall motståndaren lyckades slå en diagonalpassning blir det väldigt öppet.

Malmös backlinje var annars det stora utropstecknet. Billy släppte som sagt förbi sig motståndaren en gång men var annars mycket bra. Nästan hela andra halvlek försökte HBK ta sig fram på vänsterkanten och Billy var enormt trött efteråt. Killen är 18 år och verkar ta det hela hur kallt som helst. Jussi var brytningsäker och gjorde inga misstag. Mathias Concha är på vänsterkanten hur säker som helst. Han är snabb, brytningsäker och dessutom vår hörnläggare på vänsterkanten. Men kungen i dagens match är utan tvekan Daniel Majstorovic. Han vann allt i luften, trots att motståndarna hängde i honom. Vid ett tillfälle en vid varje sida men det hindrade inte Daniel att vinna även den duellen. I slutet av matchen gick inte motståndarna upp i nickduell utan väntade tills bollen kommit ner på marken att attackera. Det var en fröjd att se.

På mittfältet slet Brian, Jörgen och Jon. Ibland var man så nära varandra att man nästan uppfattade det som grötigt. Man sprang efter samma bollar istället för att försöka bredda mittfältet. Men stundtals blixtrade det till och man hittade passningsvägar. Dock känns det som att även denna match var ett fall framåt. Man lyckades med det man skulle nämligen att effektivt förstöra Halmstads anfallsförsök så att de var tvungna att använda kanterna och på så sätt få ett sämre läge till avslut. Brian Steen är vår hörnläggare från höger samt frisparksläggare och det var en frispark från höger som i den 44 minuten touchade Andreas
Yngvessons skalle och betydde 1-0 för Malmö FF. Minuten efter gör Lee en bra räddning och resultatet håller sig tills domaren blåser till halvtidspaus.

I andra halvlek verkar det som om spelarna i Malmö FF redan börjat fira påsk. Halmstad satte press från början och de randiga var både stillastående och på fel plats. Att Halmstad gick mållösa från dagens match berodde på egen oförmåga samt Lee Baxters räddningar. Spelet drog ner applåder och man var lite orolig ett tag. Men efter att Tom Prahl rutit till från sidlinjen så började man sakta komma tillbaka in i matchen. Samuel Wowoah satte hela tiden Malmös backlinje i arbete men någon farligare än ett par distansskott vaskade man inte fram. I den 64 minuten går Erik Johansson ut och ersätts med Dan Ingvarsson och i den 76 går Jon ut och ersätts med Mats Lilienberg. I den 78 minuten tvingas Niklas Skoog lämna planen efter en smäll på baksidan av vaden och Mikael Roth går in på mittfältets vänsterkant samtidigt som Dan Ingvarsson flyttar över till högerkanten och Mats Lilienberg tar plats i anfallet. Minuten senare gör Malmö FF 2-0 efter en högerhörna som Jörgen Ohlsson, kapten för dagen, nickar in. Luften går ur Halmstad och det ser ut att sluta 2-0. Men i den 90 minuten får Lilienberg en djupledsboll som han tar emot, chippar den vidare till Yngvesson som ser att målvakten är långt ute och lobbar den elegant i mål.

Malmö FF verkar förfoga över ett enormt anfallskapital. Niklas Skoog och Andreas Yngvesson skapar hela tiden lägen utan att få till speciellt många riktigt vassa chanser. När man får möjlighet hugger man direkt och är enormt effektiva. Ett bra lag i allsvenskan behöver en anfallare som gör 10-12 mål och i dessa två herrar finns det chansen att Malmö FF har inte bara en utan två!

På det hela gör Malmö FF en bra insats och även om man inte skall dra några förhastade slutsatser efter en träningsmatch så är det bra att se de att det nya Malmö FF kan göra så bra ifrån sig spelmässigt på bortaplan mot ett erkänt bra allsvenskt motstånd.

/Patrik Jandelin