0 - 1

Slumpmål avgjorde

Låt oss först konstatera, till båda lagens försvar, att förutsättningarna kunde ha varit betydligt bättre. Drygt två veckor innan premiär tvingas man spela en träningsmatch på en plan som knappt håller minimimått samt är i uruselt skick. Vilket lag som hämmades mest av det kan det alltid spekuleras i men Malmö FF: s spel bygger mycket på kantspel med inlägg och detta såg man inte mycket av. Tom Prahl hade varnat oss för att spelarna i de båda lagen skulle vara tunga i benen efter La Manga vistelsen och visst såg det lite segt ut för en del spelare.

Malmö FF öppnade matchen piggast och hade efter ett par minuter fått både hörnor och frisparkar utanför straffområdet med sig. Man fick också "bandyapplåder" från den tusenhövdade publiken. Lite snopet och orättvist kändes det därför att Landskrona i ett läge, som inte såg så farligt ut, lyckades från högerkanten tråckla in bollen efter nio minuter. Sist på bollen var Mathias Eklund. Malmöspelarna ville dessutom ha det till offside i läget innan.

I den 12 minuten får Andreas Yngvesson en smäll på baksidan av vaden och grinar illa. Han stapplar av planen och Markus Rosenberg får i uppgift att göra sig i ordning. Efter tre minuters behandling kommer Yngvesson dock tillbaka igen.

Efter en kvart helt i Malmös favör började sig nu Landskrona jämna ut spelat. Daniel och Daniel med efternamnen Nannskog och Milovanovic satte hela tiden Malmö FF:s mittfält och försvar i arbete dock utan att skapa någon riktigt het chans.

Efter 23 minuter gick målskytten Eklund ut och ersattes av Alexander Farnerud.

Matchen hade så här långt lite av derbykaraktär. Det var tufft, på gränsen till fult spel, som det skall vara. Landskronas spelare jagade mycket boll men när de fick bollen ställde de om blixtsnabbt i raka, snabba anfall i mitten. Malmöspelarna hade otroligt mycket boll men det blev ofta för smånätt och grötigt i mitten. Kanske hämmade av planens minimimått? Dessutom saknade man lite "jävlar-anamma-inställning" hos några. Det skall göra ont att spela fotboll på den här nivån och man måste gå tufft in i närkamperna för att vinna duellerna.

Efter en halvtimmes spel dör matchen liksom ut. Den går in i en period när nästan ingenting händer. Rapporterna från La Manga berättade om bra samarbete mellan Yngvesson och Skoog men av detta ser man inget under första halvlek. Jag noterar ett mål på ett skott och en halvchans för Landskrona när domaren blåser till pausvila. Det är hygglig utdelning.

Malmö FF har varit det bättre laget men har svårt att få till det där sista öppnande passen som någon av anfallsspelarna kan hugga på. Men jag är övertygad om att det kommer.

Åke Stolt på sydsvenskan som stod snett bakom mig kunde andas ut. Han hade noterat att ett par brandmän stod på kortsidan av planen och befarade att dessa skulle stå för pausunderhållningen. Av detta blev intet utan andra halvlek var snart igång.

Andra halvlek börjar som den första. Malmö skapar chanser i början och redan efter två minuters spel borde Niklas Skoog fått en straff. Han blir två gånger hårt tagen av en Landskronaback. Den andra gången dras han helt sonika ner men utan åtgärd av domaren. I 48 minuten får Brian Steen en varning för fult spel. Andra halvlek dör ut fortare än den första och man noterar nästan inga riktiga farligheter. Det är ett lagom tempo och mycket mittfältskrigande. Det är en typisk 0-0 match. Efter 64 minuter får Erik Johansson chansen på Joseph Elangas bekostnad och i 76 minuten går Yngvesson ut och Markus Rosenberg, som värmt upp sedan minut 12 får äntligen komma in. Mot slutet ökar Malmö tempot och skapar en hel del chanser för att nå en kvittering men det är som förgjort. Matchen slutar 0-1.

I andra halvlek noterar jag massor av skott mot mål från Malmöspelarna samt en ökning av tempot i slutet av matchen vilket är positivt. Borta är tiden då man inte orkade hela matchen och vek ner sig och förlorade matcher på slutet. Spelarna är fysiskt starka nu gäller det bara att utnyttja det också.